Ta vara på livet och njut

Jag trodde att trygghet var något som alltid skulle finnas som en trogen vän vid min sida. Min mamma skulle alltid finnas. Forever. Ibland händer saker som får en att reflektera. Reflektera över vad som är viktigt på riktigt. Idag tänker jag på människorna som förlorat någon i Oslo och jag tänker på världens mysigaste mamma. Min mamma.

När man är 24 år så är allt rätt bra, man kanske har rest runt i världen, pluggar eller jobbar med något man tycker om och umgås med människor som får en att må bra. Så såg mitt liv ut. Jag var på väg ut i den riktiga vuxenvärlden och det fanns väldigt få moln på den klarblåa himlen.

 

Mycket saker som händer runt om i världen får en att tänka till och fundera över och vad man vill ha ut av livet. Livet är till låns och man vet aldrig när dagen kommer då livet här slutar och något nytt outforskat väntar. Men dessa tankeställare som kommer vill man gärna lägga bakom sig snabbt och tänka på något trevligare. Man vill inte tycka saker är jobbiga, man vill inte bli ledsen och man vill inte göra andra upprörda för att man själv är nedstämd.

Men man måste ta sig igenom det jobbiga för att kunna leva på riktigt igen, för att kunna leva ärligt mot sig själv.

 

För snart två år sen gick min älskade mamma bort i cancer, på 4 veckor gick jag ifrån att leva lyckligt i ovisshet till att gå in i ett svar hål. Ett mörker utan slut. Där fanns det ingen värme, kärlek eller trygghet.

 

Mamma levde som hon lärde, arbetade med människor, reste och tog till vara på de små sakerna som händer varje dag som man kan glädjas åt men ofta glömmer eller helt enkelt inte tar sig tid att uppskatta. Vi skrattade ofta och mycket.

 

Med hjälp av mina systrar, pappa, några nära vänner, fina nya i samma situation, inspirerande människor i idrott och yrkeslivet har jag orkat mig igenom dagar då man inte tror att det kommer en morgondag. Men det gör det. Det kommer alltid en morgondag, och är det något jag lärde mig av mamma så var det att: ”Lev”! Testa nya saker, bli inte för bekväm, res till nya platser. Man vet inte när den sista dagen kommer men man vet att den kommer. När min dag kommer så vill jag inte känna att jag har gått och väntat, gått och väntat på att livet ska börja. För då kanske det redan är slut.

 

Som alla andra måste man påminna sig om det här ideligen. När jag saknar mamma som mest så brukar jag, efter att ha torkat tårarna, försöka tänka en positiv tanke om att jag ska utnyttja varje dag till att leva livet, utmanas och uppleva.

 

Så gå ut och lev livet, oavsett om det är att ta det nya jobbet, börja plugga, flytta utomlands eller bara säga hej till den där söta killen på Hemköp. Det är alltid värt att ta chansen. Alltid.

 

Våga! Lev! Njut!

 

Saknar dig mamma <3 Du är bäst!