Fighting, fotboll och frustration

Dags för första passet - sparring! Blev faktiskt lite nervös innan hur knäppt det än låter, kändes som att det var så länge sen.. Jag och Camilla var där och tre SM-killar, var egentligen inte laddad för att sparras mot verken killar eller SM-kunskaper men jag lärde mig mycket! Måste bota min ovana att ignorera frontarna snarast, jag bara står och tar emot. Whats up with that? Jag VET ju va jag ska göra, det finns ju massor av alternativ! Lägger till det på min utaming, ska tänka på att själv göra frontar och styra undan dom. Detsamma gäller att blocka lowkicksen.. Nu ska det in i huvudet kosta vad det kosta vill!

 

Fick in några svep men annars var jag inställd på att bara går dit och få en liten uppdatering av fighting in action. Fick som vanligt lite bra tips av min tränare också, små saker denna gång men det är såna där små grejer som jag behöver höra för att justera. Gut!

Under ronderna försökte jag, även om jag inte alltid lyckades hela vägen, tänka på att byta stance ibland, använda vänsterbenet mer och använda mina upercuts oftare. Trots att det gick ok lyste min frustration igenom när jag körde mot några av killarna, helt bortdribblad och fick inte riktigt igång mitt eget "spel".

 

Men frustration föder en längtan att bli bättre vilket ifs är positivt i sig.. Men snälla någon ge mig tålamoood!

 

Efter träningen var det dags för match, Bajen vs Öster, förlust tyvärr.. Dom borde också känna frustration, Bajen tog inte tag i spelet och gjorde inte mål på sina avslut. Suck. När man inte kan va hundra procent nöjd med sig själv vill jag att andra ska göra mig nöjd (med andra menar ja Bajen), men man kanske ska tänka tvärtom..

 

Har kollat England vs Italien nu, herregud va många chanser Italien har haft utan att ha satt en enda.. Jag håller ju då såklart på England, vi får se hur förlägningen går men jag hoppas att någon av mina lag vinner denna  kväll!Och pleeease ingen straffläggning.. Come on ENGLAND!!