Nu och då

Nu har jag precis kommit hem från en joggingrunda, otroligt fin väder! Hann fundera lite också..

För många år sen tränade jag friidrott, jag började när jag var 13 och slutade någon gång runt 17 år. Jag hittade helt enkelt andra roliga grejer att göra som nästanartonåring, men under tiden jag tränade hade jag svårt att fokusera på min egen träning och jämförde mig ofta med lagkamrater och motståndare.

Nu är jag lite äldre och det är relativt enkelt att bara koncentrera mig på min egen utveckling och har insett att den största tävlingen är den mot mig själv. Jag gör ett reslutat och nästa gång vill jag att det resultatet ska förbättras oavsett vad andra gör. Men ibland susar de där gamla tankarna förbi, jag tänker ”shit va grym wheelkick”, ”oj vad hon tränar ofta” osv. Dom tankarna flyger oftast bara vidare utan att jag lägger någon direkt vikt vid det men ibland kan dom ändå störa min koncentration en kort sekund. Tills jag kommer på att jag ska ju inte bli som dom jag ska ju bli som mig själv. Fast bättre;)

 

Sen kan man ju alltid bli inspirerad och lära sig av andra men i min tävling är det Me vs Me, och den här gången får det ta tid. Resultaten behöver inte komma på en gång, den här gången kommer jag ha ett neverending tålamod! Det tror jag är det viktigaste verktyget för att nå sin mål  - tillsammans med glädje och vilja!

 

Ikväll ska jag fortsätta fira nationaldagen med att träffa några från FC och kolla in premiären av filmen "Sthlm Underground". Skoj!