Jag slår upp tidningen och förvånas över min oförmåga att förstå de som skriver.
Jag läser ledarskribenter som liknar nationalekonomer med meteorologer och undrar: är våra möjligheter att påverka vår skapelse lika små som de att påverka vädret, skapat av något annat?
Jag läser debattartiklar av moralens självutnämnda väktare och jag undrar vad det är för fel på mig som inte känner mig otrygg och aggressiv. Borde jag det? Borde jag?
Kan det vara otrygga och aggressiva människor som försöker bota kärleksbrist med fördömanden? Jag har teorier om den fria individens rättigheter, om egendomsrätt och den blinda rättvisan och jag undrar om jag någon gång träffat denna förnuftiga, rationella och könlösa individ. Jag skulle vilja prata med henne eller honom om saker som kärlek, ansvar omtanke och vänskap.
Kan det vara ensamma människor som betonar den ensamma människans rätt till distans? Kan det vara otrygga människor som ser sina medmänniskor som framtida fiender?
Låt mig slippa distansen. Låt mig slippa det rationella, logiska, cyniska, det teoretiska. Hjälp mig att behålla glöden. Låt mig vara naiv. Låt mig behålla hoppet och tron på en bättre värld. Låt mig vara mig.
Sv Akademin
I övrigt kan jag meddela att jag landat mitt styrketräningsmål sedan ett och ett halvt år, kolla videoklip på länken