Den 18 september

Jahap, hösten verkar vara här men vädret är fortsatt fint. Inte bloggat på en bra stund men gör ett nytt försök i dag!

Inte klättrat på ett par månader men pluggar på nytt, tränar pullups och lyfter kettlebells. Dagarna går.

I dag får vi borgarregering. Själv röstar jag inte av politiska skäl och det verkar vara något ytterst provocerande för de flesta människor. Jag har all respekt för att man väljer att rösta men jag förundras över i vilken grad de jag möter dömer mig för att jag inte delar deras åsikt. Det är tveklöst en intolerant tid vi lever i och indoktrineringen att man måste delta i valet oavsett vad man tycker har verkligen varit massiv. Att staten vill upprätthålla sig själv, det vet och förstår jag men att vanliga människor är så trångsynta tynger mig lite.

Jag kan inte säga att jag tror att vår verklighet kommer att förändras så avgörande på grund av att borgarna tar makten. Däremot tycker jag valresultatet är relevant som en barometer för moralen hos folk i almänhet. Det är nedslående att vuxna, friska, fria och intelligenta människor går och röstar på borgarna. Solidaritet som idé verkar ha blivit något ytterst oattraktivt och att så många svenskar är redo att trampa på sina bröder och systrar för några få små fördelar för sig själva är beklämmande. Var finns hedern? Medkänslan? Kärleken? Hittills verkar det inte som om rassarna gjort några vidare framsteg i riksdagsvalet och det är ju skönt, fast på något sätt stör det mig mer att egoismen bredit ut sig bland vanligt folk än vad det hade gjort om några få stackars hatiska virrpannor kommit in i riksdagen. Jag kanske börjar bli gammal.