fredag

i morse.

det kändes moget att med all kraft (från sängen) kasta mobilen ut genom köksfönstret (nej, min lägenhet är inte så stor). som tur var hade någon smart person vevat ner persiennerna, vilket räddade mig från att behöva punga ut för ny ruta. men efter morgonkaffet blev jag snäll och tvättade varsamt den ruta jag tidigare haft för avsikt att döda. väldigt ologiskt egentligen, med tanke på att det var den alarmerande mobilen (som inte gick att stänga av) som irriterade mig. men så är det väl med mord över lag tänker jag. folk tror att de blir av med ett problem, men i själva verket skapar de bara massa nya. och gamla orsaker till själslig vånda ligger kvar och pyr.

bra det här med patrik sjöberg. inte det han blivit utsatt för, givetvis. men att en tuffing som han väljer att berätta vad han som yngre blivit utsatt för. idrotten drar till sig tävlingsmänniskor, äventyrare och lycksökare. men den drar även till sig unga människor som av olika anledningar inte finner en naturlig plats någon annanstans. därför är det oerhört viktigt att sådana här problem inte kvävs, eller accepteras.

om inte idrotten kan ge en människa (vem det än må vara) den trygga plats han eller hon söker, vad återstår då?

saltvatten

hemma igen efter en lat påsk vid havet. eller nu när jag tänker efter var den inte så lat för vi hann med både konstrunda, klippor och kajak. på påskafton stack jag och markus ut några timmar på havet och eftersom vi nästan aldrig hinner göra saker ihop var det extra mysigt. det enda omysiga var att vi saknade flytvästar och att jag därför kände mig som en riktig flane.

igår innan vi skulle hem igen hann vi med lite mer sol, klippor och strandfynd. jag hittade en jättefin tre meter lång planka som jag släpade hem och som nu blivit bokhylla. väderbitna föremål är det vackraste som finns, död åt hysterin om att allt måste vara nytt nytt nytt.

idag fick jag äntligen träna igen (avstår motvilligt under vissa högtider eftersom markus annars kallar mig neurotisk). en timmas rodd blev det och imorrn väntar första thaipasset sen i fredags. längtar! jag hoppas få gå några matcher innan sommaruppehållet, för till hösten vill jag nog ha lite nya utmaningar. återstår att se vad, var och hur.

sov gott!

ingen match = ännu fler hamburgare

 

idag hann jag beta av lite ateljétjafs i skolan innan det var dags för lunchpass. linnea levererade ett superbt pass (pedagogiskt, glädjefyllt, energiskt. tack!) och jag gick från klubben med en fin känsla i kroppen. känner mig fortfarande lite styltig i benen, men hoppas att det vänder imorrn. en bra grej är att jag inte känner mig riktigt lika vilsen i clinch som förut. i övrigt känner jag mig stark (kan bero på alla hamburgare jag smällde i mig i helgen). att känna sig stark är något av det bästa jag vet, det toppar det mesta. tyvärr blev det ingen match i halmstad.. det hade verkligen varit skoj att se vad som utvecklats sen sist. men jag ska inte säcka ihop för det, snarare sporrar det mig att jobba ännu hårdare inför nästa tillfälle.

gick upp okristligt tidigt idag eftersom jag skulle på röntgen halv åtta på andra sidan stan. vem kommer på de där tiderna egentligen och varför lägger man en mottagning i ett industriområde? det märkliga var att det fanns massor av människor på vagnen jag åkte dit med. jättekonstigt. det här samhället är helt galet i mina ögon.. det här med att starta eget känns inte så tokigt ändå. nog för att man måste jobba rumpan av sig för att få det att fungera, men åtminstone på någotsånär självvalda tider. det är förmodligen tack vare linn och yasmin (som har skrivit om sina starta-eget-planer här på bloggen), som gjort att jag också bestämt mig för att våga ge det ett försök. det värsta som kan hända är att det inte går så bra.

vackert och smärtsamt, den bästa kombinationen:

sov gott sen!

hur kan det redan vara torsdag? - 2011-04-07

igår gjorde jag mitt hittills sämsta pass i år. inget kändes rätt, ingen kraft bakom slagen, värdelösa sparkar och ont överallt. ja, det var faktiskt riktigt synd om mig. efter träningen åkte jag hem och ömkade i mig några gamla pannkankor som stod kvar på köksbordet sedan frossan i förrgår. lite honung på lättade upp den annars rätt så tragiska stämningen.

ny dag, nya tag. i tanken försöker jag falla tillbaka på insikten om att det trots allt känns fantastiskt bra och utvecklande på träningen nu. som att jag har befunnit mig på samma platå i tre år och att det äntligen börjat hända grejer. i min värld får det gärna finnas platåer, bara man slipper stå och stampa på samma i tre år.. i flera år har träningen varit ångestfylld och enda anledningen till att jag härdat ut är en väldigt stark tro på att min dag någon gång skall komma, vilket den nu i mina ögon har gjort. tack vare mina fina tränare har jag börjat få ordning på vissa bitar som jag inte greppade innan (tack!) och det finns en plan jag skall följa nu. i den planen ingår fler matcher med tjejer i 71-kilosklassen, så att den verkliga utvecklingen kan ta fart.. hrm...hör ni mig?

här är en bild jag gjorde för några månader sen. den handlar om frustrationen man känner när en nära anhörig såsat sönder hjärnan med massa skit och aldrig kommer bli bra igen. den heter krackskalle:

i motsats till vad jag känner inför det, skulle man nästan kunna säga att jag kissar på mig när jag hör den här:

ha en bra dag!

flyt - 2011-03-28

min första dag som personlig assistent. jag och min brukare klickade direkt och det känns som att det här året är mitt. körde ett bra och givande lunchpass tidigare idag där jag utvecklade mig ett uns. för tillfället är jag inne i en period av lyhördhet, intresse och ambition så det gäller att verkligen rida på vågen, helst försöka stanna kvar i det en stund. fick även en helt sinnessjuk endorfinkick efter några hundra situps där de sista tretti förtio ackompanjerades av att min sparringpartner för dagen, kha, slog mig med mitts i magen. på min förra klubb fick man räkna med att oförberett få sig ett slag i solar plexus ibland och detta var egentligen inget i jämförelse med det. men förmodligen mer givande ;P mina endorfinkickar varar tyvärr inte mer än några sekunder, men herre vad jag älskar det! egentligen hade jag tänkt skriva ett långt inlägg om mina tankar kring att precis ha börjat instruera, men det får vänta. istället får ni den här:

älskar hans loafers (är de med frans? jag måste kolla igen). sov gott nu!

och annat sånt där djävla trams.. - 2011-03-21

jag äter mig och 95-kilosmannen ur huset. jättegott med mat (ffa nu när jag lagt om kosthållningen) men inte så ekonomiskt hållbart. å andra sidan brukar jag definiera livskvalitet som 1. att känna sig bra i huvudet när man vaknar 2. att kunna äta bra och nyttig mat när man vill. allt utöver det är extra lyx.

jag har bytt spår. igen. men det känns väldigt bra för den här gången är det som att jag har hittat hem och landat i det som från början var en självklarhet. ända sedan jag var liten har jag velat arbeta med illustration eller text, precis som mina föräldrar. varför jag snöat iväg på massa andra banor vet jag inte, men förmodligen för att jag inte har vågat satsa på min dröm. så.. frilans it is. jag kommer självklart behöva jobba med något annat vid sidan av, men nu är jag trygg i vad jag vill göra (och på något sätt märks det också på träningen). den känns skönt att lägga konsten lite åt sidan och ‘bara’ ägna sig åt illustration.

nu kan jag fokusera helt på att försöka producera snygga former, men slipper hela grejen med känslor och betydelser (svårt att jobba med nio till fem). eftersom jag inte längre vältrar mig i sånt där djävla trams, får jag mer energi åt att fokusera på träningen. mina tekniker förbättras lite hela tiden och det är egentligen första gången på tre år som jag känner att jag verkligen utvecklas. jag har tidigare skrivit om den obehagliga känslan av att träna tvångsmässigt och glädjelöst. jag har också pratat om detta med några av mina vänner på klubben som har gett mig massa respons, en och annan tankeställare och ffa peppat mig. ni vet vilka ni är, alla era ord värmer fortfarande. tack!

sweet :)

förvår :D 2011-03-01

var på instruktörskurs i helgen och det var fullspäckat schema från morgon till kväll. vi gick övergripande igenom ganska mycket som har med träning att göra och nu ska jag jobba vidare med min grupp och med mig själv. jag längtar efter mer djuplodande i de olika ämnena och vill sakta men säkert bygga på min kunskap och förankra den i min vardag och i träningen. det skall bli ett kul arbete!

jag inser mer och mer för varje dag som går att jag gillar att ha människor omkring mig, gärna nya ansikten. därför tvivlar jag på mitt yrkesval och börjar se mig om efter andra lösningar. är det människor jag vill arbeta med? jag gör visserligen tänder till folk, men en tekniker arbetar bara på modell och träffar aldrig sina kunder. massör? illustratör? tankarna spretar åt tusen håll men det känns bra på något vis. jag måste inte veta nu så jag försöker ta det hela med ro. det enda jag vet är att träningen och klubben ligger väldigt högt upp på min prioriteringslista just nu. mina lärare är lite bekymrade över att jag inte tänker söka någon konst-/designhögskola, men det passar helt enkelt inte in i livet nu.

testade förresten att köra mina två kilometer rodd på lättare motstånd och bättrade mig med fem sekunder. ingen stor förbättring, men alltid nåt :) jag utmanar härmed mig själv: 2 km på 7.20 innan sommaren..

fåglarna kvittrar och jag längtar efter att börja använda väst ist.fr. tjocka vinterjackan. kunna röra armarna och kroppen fritt, kisa med ögonen i solen.. hoppas ni har det fint i förvåren!

primitive training 2011-02-17

klippet är ur les lascars. snyggt animerat och själva färgsättningen ska vi inte prata om (även om tuben sviker ibland). fransmännen är sinnessjuka när det kommer till sånt här :D

ingen förbättring på roddfronten, jag roddar fortfarande som en sextiofemåring. vad är det frågan om? idag tyckte jag att det gick osedvanligt mycket bättre än tidigare, vilket visade sig vara föga verklighetsförankrat när jag jämförde med mina tidigare tider. jag hade nämligen försämrat mig 7s. på 2000 meter och det är, förmodar jag, just de sju sekunderna som avgör om passet liknar en avrättning eller går att uthärda. men varför blir jag inte bättre, dålig teknik? nu roddar jag på maxmotståndet, tian, men kanske borde jag sänka några snäpp och se om det kan optimera tiden lite.. grejen med de här maskinerna är att man tävlar på vilket motstånd man vill, dvs det som känns optimalt för en själv. tyngre motsånd = man tillryggalägger mer per drag = rättvist. lite som med matchvikt, man får prova sig fram och hitta en vikt som man är optimal i. världsrekordet i min ålders-/viktklass är 6.28,4. jag roddar samma sträcka på 7.43 och kan inte förstå hur det ens är fysiskt möjligt att få ner det med 75s. det är över en minut! jag hade varit jäkligt nöjd om jag gjorde det på sju blankt. för mig är det här ett extra tävlingsmoment som komplement till thaiboxningen. gå in på http://www.concept2.se för mer info om träning och tävling.

i måndags fick jag remiss till röntgen av foten som stukades rejält i november. ska bli intressant att se hur den ser ut inuti eftersom jag börjar misstänka att något faktiskt bröts då. tar det därför lite piano med thaiboxningen för tillfället vilket såklart suger. är ändå på klubben ganska mycket, håller mitt älskade pass och insuper atmosfären. imorrn ska jag köra ett lättare lunchpass med bara boxning, det ser jag fram emot :D

har precis varit och hämtat ut ett fjärde modem inom loppet av några veckor. tele2 vägrar inse att det inte är modemet det är fel på.. jag måste ändå koppla in det nya nu (av byråkratiska skäl) och om sisådär fem minuter kommer jag att slita mitt hår när internet kopplar ner för kanske tjugonde gången idag. särskilt kul är det när man håller på med bankärenden och liknande.. wieee...

sov gott!

dra åt skogen! - 2011-01-31

jag har bekantat mig ännu mer med mitt alter ego charles de senaste veckorna vilket har varit ganska påfrestande. han är för det mesta skev i skallen eller svängd och det påverkar ju även mig och mitt sinne. här är ett gammalt foto från när han visar markus *host* ‘hur man sköter en mus’. då var han (som ni ser) fortfarande en marionettdocka, men för bara något år sedan bad han mig klippa av trådarna som band honom vid styrkorset. han berättade då att han helhjärtat var beredd att ta ett första ärligt steg mot ett tillfrisknande. jag var såklart skeptisk men gav honom en villkorslös chans att komma tillrätta med sig själv, vilket visade sig vara ett lyckodrag. ibland är det bra att ge någon 'en sista chans', även om det kanske inte blir den sista.

häromdagen var det vernissage för utställningen 'dra åt skogen!' på sinnet i majorna och vi som ställer ut var supernöjda med kvällen, massa folk dök upp och det är sånt man blir riktigt varm i bröstet av. har jobbat röven av mig för att få bilderna klara och nu när de väl hänger känns det gott att kunna fokusera helt på träningen ett tag igen. om jag själv får bestämma så ska 2011 fyllas med med massa nya utmaningar. 

istället för vernissageblomma fick vi var sin ananas :)

en av bilderna som är med på utställningen, stålpenna doppat i bläck, 50x70cm

nu ska jag vårda min sjuka hals och ta en titt i mina nya böcker: just kids, patti smith / igelkottens elegans, muriel barberry (tack för tipset linn, jag hoppas den håller på svenska för det är det enda jag kan ;P) och två böcker av en av mina favoritförfattare: carl-johan vallgren. kommer bli svårt att välja vilken jag ska börja med, som med godis :)

ha en fin vecka!

världseliten och jag - 2011-01-17

har börjat köra rodd lite mer seriöst nu. först var det som ett komplement till thaiboxningen, men nu kan jag inte låta bli att gå in och kika på världselitens tider. som det är nu ligger jag i fas med världstoppens 65-åringar. dryga minuten kvar på två kilometer innan jag kan börja jämföra mig med mina jämnåriga. inte illa ;P

igår höll jag pass och insåg på riktigt hur svårt det är att göra ett grundpass med lätta tekniker intressant både för de som redan kan till viss del och för de som inte kan alls. plötsligt ska man sätta ord på sina rörelser in i minsta detalj och vara pedagogisk utan att snacka bort för mycket tid. väldigt svårt.

blev nyss klar med en ganska stor tuschteckning. eller klar vet jag inte om den är, men jag lägger ner den ett tag tror jag. någon har sagt: man blir aldrig klar med en bild, man bara överger den. smärtsamt ibland, men även nödvändigt. jag känner en författare runt sexti som äger en av de skarpaste hjärnor jag någonsin träffat. hans förmåga att ta till sig visuella intryck, texter och annan information och sedan börja bygga tankar kring dessa är helt fantastisk. jag glömmer bort mig i min fascination över detta och hör knappt vad det är han pratar om. hur som helst har denne man nu skrivit på en bok, samma bok, i kanske åtta år. min farsa läste ett utkast redan för fem år sedan och förklarade texten så gott som fulländad redan då. men denne författare kommer inte loss. han är fast i sin egen text och sitter nervöst på sin kammare och pular med bokstäver, dricker kaffe och gör sig socialt inkompetent. det är därför jag måste överge mina bilder. helst också några av mina tankar.

(linn och jens, bilden blev kanske inte vad ni tänkt er, men det är det som kallas konstnärlig frihet ;P)

nu ska jag upp och renovera i markus lägenhet. han säger att han ska ge mig en mp3-mixer som tack. det ser jag fram emot :) ikväll pass på klubben med lite nytt folk i gruppen så det ska bli kul.

hej!

fisgrisen - 2011-01-04

för några år sen när jag tog min universitetsexamen fick jag en spargris i plast av min kille. det var inte jättekul som ni kanske kan gissa och den där grisen har fått utstå lika många hån och utskrattningar under årens lopp som de kronor som aldrig hamnat i den. på nyårsnatten diskuterade jag och markus om vi inte skulle försöka ‘införa lite romantik’ i vårt förhållande genom att t ex sluta fisa, rapa och gå på dass i varandras sällskap. varje beteende som avmystifierar en person eller inkräktar på romantiken skall bötfällas och den arma grisen ska äntligen bli riktigt, riktigt fet. igår frågade jag markus vad vi ska göra med alla pengar men fick då det här svaret:

-det ska inte bli massa pengar i fisgrisen!!!    häpp, så långt hade tydligen inte jag tänkt.. ;P

kolla in ögonen. det är såna ögon jag och markus borde få när vi fiser i varandras sällskap,

men som vi alltså inte får. skärpning!

en konstnär jag tittar på mycket nu är till gerhard. en bild jag tycker är väldigt fin ser ut såhär:

gillar den för att man inte riktigt fattar vad det är och för att den representerar både stillhet och någon slags kaos. massa färger som väller ut ur den här märkliga tankemössan, eller så är det bara en huvudbonad rätt upp och ner och inte märkvärdigare än så. den är fin vilket som.

blev just inspirerad av linn och hennes storkok. ska göra en inventering av frysen men misstänker att det kommer eka till när jag öppnar den. vi ska ha träningsläger i dagarna fyra så det gäller att fixa bra mat. imorrn är sista såsdagen innan det drar igång och då ska jag nog bara bort till gymet och ro lite. det är tur att man gillar att ro med tanke på hur jobbigt det är. hela grejen med att slita loss lungorna från sina fästen utan att komma en endaste meter är ju tålamodskrävande.. men jag kör på så att både fradgan och roddmaskinen flyger och hoppas innerligt att jag får användning av den här tortyrträningen i match snart.

ha det gott alla och hoppas ni haft en bra start på året!

julnatt - 2010-12-24

på riktigt, den här vintern är nog den bästa i mitt liv. julstämning har infunnit sig, jag har frodat i julgodis, bakat lussebullar, varit på julfest, julfikat, julmyst och göteborg är inne på sin andra helt fantastiska vinter på kanske femton år. inget mer horisontalslask som piskar en i ansiktet, bara fin härlig halvmeterdjup kramsnö som knarrar under fötterna <3 och eftersom jag investerade i (troligtvis) de mest rejäla vinterboots ni någonsin sett, är det nästan varmare ute än inne. (jag försöker bortse från att vi har ‘slut på sand och salt’ i götet och att min älskade pojkvän var en halv sekund från att få huvudet överkört häromdagen när han halkade. ett snyggt pariserhjul, göteborgs nya fallossymbol, har vi ju i alla fall investerat i)..

gyllene skor          ingen höjdare

första jobbet i min yrkeskategori på typ ett år ligger ute nu och jag vill ha det så frukt-ans-värt mycket. det är inte ofta jag blir besviken om något inte blir som jag tänkt mig, jag tänker mest ‘jaja, det var ju synd’ och går vidare. som när jag inte fick min senaste stipendieansökan beviljad. vad göra liksom, jag heter inte rövbert fisenstierna och då får man helt enkelt harva lite. MEN jag kommer bli sjukt besviken om jag inte ens blir kallad till intervju för det här jobbet, så håll tummarna för mig är ni snälla.

längtar efter att dra igång ordentligt om någon vecka. det blir roliga och intressanta instruktörsutbildningar, träning och förhoppningsvis lite tävlingar. om bara den här halsen ville ge med sig någon gång. och foten får gärna läka snart..

nattsudd i väntan på tomten.. och imorrn är jag med familjen. efter det den traditionella spårvagnsfärden hem till min pojkväns mamma för sen julafton där. brukar sätta mig på vagnen en stund före midnatt och känslan att åka vagn långsamt genom ett snötäckt mörkt göteborg på julaftonsnatten är obeskrivlig. det brukar vara jag och några tjommar till och stämningen är väldigt speciell, åt det melankoliska skulle man nog kunna säga. det kommer bli hur bra som helst.

god jul vänner! och för er som inte gillar julen: ta en titt på snödiamanterna som glittrar om natten, det är så vackert så att bröstet nästan sprängs.

god jul <3

ovisshet, ögon & tid - 2010-12-06

sitter och nattsuddar igen. har precis fått reda på att mitt csn bajsar sig, så just nu har jag kanske en rolig arbetslöshet att se fram emot. men jag spådde ju mig själv för några veckor sedan och såg framför mig massa nya spännande saker som skulle hända och det är alltså där jag är nu. på något sätt älskar jag att leva i ovisshet. det kan bli vadsomhelst just nu, men min största önskan just nu är att få praktisera på ett labb som gör ögon. hoppas hoppas hoppas :D

funderar mycket på min tid och vad jag ska ha för förhållningssätt till den. idag kom jag t ex på att jag bott på samma gata i 21 år och det var inte så jättekul att tänka på.. samtidigt får jag visa leg på ica när jag köper alkoholfri öl och då känner jag mig lite som en tonåring igen och blir glad.. har inte direkt åldersnoja, men tänker som sagt mycket på tiden och hur mitt sätt att se på tid ständigt förändras. ser fram emot att bli äldre och tycker oftast att nutid och framtid känns bra. dåtiden har format mig och det tackar jag den för, men den måste vara ett avslutat kapitel.

jag har gjort en film. det är tio minuter (smärtsam?) långsamhet. tio minuter lugn. tio minuter meditation. tio minuter tid. gör vad ni vill med den, här är den:

när jag var sjuk för några år sedan trodde jag att sömn var ett mänskligt påhitt. alla människor som sov var tråkiga och slösade bort sin tid. jag snittade på några timmar i veckan och lyckades plugga samtidigt eftersom jag blev manisk. det gick sådär förstås, men jag hade förstående lärare som ansökte om dispens åt mig så att jag kunde slutföra vissa kurser. sen kom jag i vård ganska snabbt och nu fem år senare är jag nästan självgående. men jag har fortfarande problem med sömnen och känner ofta att jag måste åstadkomma något innan jag är värd att sova. det var lite därför jag valde att göra en sinnessjukt långsam film. som får ta tid. utan att något vettigt egentligen görs. jag tror att många människor måste bli bättre på att bara vara. inte hela tiden göra.

vill avsluta detta inlägg med ett stort grattis till alla fina prestationer under vm. det har varit roligt och intressant att ta del av era resor. ni alla är beundransvärda!

alex.

trasig fot och söndagsälg - 2010-11-21

denna veckan har varit knas. jag stukade foten på träningen i torsdags och kommer inte kunna träna thai på ett tag. det suger verkligen eftersom jag precis hade trissat upp träningsintensiteten inför kommande tävlingar. ska träna överkroppen imorgon och försöka avsluta med några längder simning med väldigt hårt lindad fot. får se om det funkar, annars blir det bara till att kliva upp ur bassängen igen. vet inte riktigt hur mycket eller lite jag bör vila. foten är svullen och ganska blå, det går hyfsat bra att gå inomhus och på väldigt jämna underlag men jag skulle inte våga drömma om att vicka på foten i sidled.

ingen ordentlig träning, ingen dans och ett långsammare liv är vad som väntar ett tag framöver. jag undrar om det kommer föra något gott med sig, som att jag kommer ägna mig mer åt konsten kanske.. idag tvångstecknade jag lite för att vänja mig vid tanken på att jobb inte alltid är så kul.

från mig till er, en slapp söndagsälg:

soundtrack till honom blir:

nu ska jag slöa lite och peppa inför morgondagens omtagning av min film. första tagningen gick åt helvete eftersom jag gjorde en riktigt korkad felberäkning. arbetar i olika lager och ska klippa ihop två filmer så att de synkar i tiden med varandra. det är lite jox med planering och så och man får tydligen inte gå några händelser i förväg... var sak har sin tid, blir därför den här veckans visdomsord till mig själv.

sov gott nu!

nattsudd - 2010-11-18

såna här nätter känns helt vansinniga. jag hade massa jobb på kvällen och kunde inte träna, så nu sitter jag här klarvaken med min rastlöshet och vet varken ut eller in. låg en timma på spikmattan och försökte få in lite blod i min stela söndertränade rygg och nacke. känns visserligen kul att man börjar bli lite maffig igen, men varför ska det göra så förbannat ont hela tiden? och varför kan jag inte bli trött som en normal människa?

känner mig inte så inne i konsten just nu, det är bara träning och dans som snurrar i skallen för tillfället. känns lite visset dock att mina träningsplaner för hösten inte gick som de skulle, men jag får väl snällt skynda långsamt. har kanske inte all tid i världen att nå dit jag vill, men gott och väl några år till :)

här är två pärlplattor jag gjort som ganska så bra beskriver mitt kluvna tillstånd just nu..

nu ska jag ge mig på sängen igen, men först den här:

ha det fint :)