fix & trix 2010-10-26

jag tycker ju om att fixa grejer själv och idag har jag gjort en balansboll.

allt som man köper kostar ju som ni vet pengar, men min balansboll är nästan gratis. lite betong, en bit plywood och några skruv är det som behövs. halvklotet som plattan sitter på är gjuten ur en gammal avdankad fotboll och så blev det någon slags måne/stjärnhimmel på ovansidan. den är mycket tuffare än någon annan platta jag stått på och jag hoppas att det kommer ge utdelning. ett plus är att man måste ha sockiplast på sig för att inte glida av den :D

ta-da:

snart ska vi ha videokurs på skolan och då ska jag göra en film om hur det är att vilja vara musik, d v s gå upp i musik så helt och fullt att man exploderar och blir stoft. eller det är stoftet som är själva musiken och då har man ju varit med från början. äh.. detta är som att bita sig själv i svansen, tror det är sovdags faktiskt :)

god natt

2010-10-24

jag säger ju det, på känsla kommer man långt. kolla bara in mina tekniska skills:

min känsla är också att markus är mycket förvirrad just nu. häromdagen sade han oroligt att han trodde att jag kanske höll på att bli kille. igår tipsade han mig om kläder från gudrun sjödén (alla som känner till gudrun sjödén vet att det är fotriktiga hippie-/tantkläder vi pratar om). flummig pojkflicka har jag nog alltid varit, men tiden för blommig volangkjol är nog inte riktigt kommen än.

ska vara elle driver på skolans halloweenfest. funderar på att spela in hennes vissling i någon manick och ha påslagen i fickan hela kvällen. håller på att styra peruk, blond, med småfett hår och lite utväxt. måste också klura ut hur jag ska tillverka den där fina sjuksköteskemössan hon har på sig. den är verkligen snyggt vikt och jag vill att min ska vara lika fin. inte sådär tattig som de man köper på buttericks.

ha en fin söndag!

2010-10-23

sitter och jobbar med ett skivomslag som jag har lovat att leverera ikväll. så några timmars arbete kan jag stenhårt räkna med medan regnet smattrar på rutan. jag vevade upp persiennerna idag och förundrades (lite bittert) över hur lite skillnad det gjorde för ljuset i lägenheten. skit samma, lördag är drönardag och jag behöver inte röra en fena om jag inte vill. förutom att lyfta en penna då.

tränade igår och försökte fila lite på sparkarna. blev både glad och nedstämd över insikten om att jag har ganska mycket kvar att jobba med. eller det är nog inte så fruktansvärt mycket utan mest en korrigering (och när den sitter så kommer sparkarna förhoppningsvis också att sitta). men ni vet ju själva, det är detaljerna som är knepiga att komma underfund med och även om det känns lite segt ska det bli kul att fixa till det.

efter träningen var jag ute och åt gott med johanna. vi hängde lite i tonåren och nu har vi alltså träffats igen genom klubben. massa tid har förflutit och vi pratade bort några riktigt trevliga timmar innan tråkmånsen alex ville åka hem. vi pratade lite om hur ofantligt litet göteborg är och att det verkligen är på ont och på gott. samtidigt skulle jag nog inte vilja byta bort det mot något annat, även om san francisco, london och berlin lockar sjukt mycket. jag får se. jag litar på livet, eller hur man nu ska säga.

just nu inspireras jag väldigt mycket av joel-peter witkin, en fotograf som arbetar med människokroppen, spiritualiteten och hur den påverkar människan på ett fysiskt plan. han utforskar skönheten i det som är groteskt vilket är en arbetsform jag uppskattar väldigt mycket. hans bilder befolkas ofta av hermafroditer, amputerade kroppar, människor med ‘defekter’ eller med förmåga att göra ovanliga saker med sina kroppar, androgyna osv.. här är en av hans bilder:

och lite snusk:

http://www.youtube.com/watch?v=1acPYhOpUoU&feature=related

2010-10-14

suttit och pulat med en stipendieansökan hela dagen. det har varit sjukt segt med kass mat, iskall parkett och tjock näsa. igår skippade jag mitt egna pass men drog iväg till klubben för att hjälpa anders med nybörjarna. det är väldigt roligt att se deras utveckling nu och extra kul blir det när man varit borta och inte sett dem på två veckor, för då blir det ännu mer påtagligt. jag känner dessvärre att jag tappat greppet om min egen träning, dels för att jag varit sjuk (och fortf inte är helt frisk), dels för att jag varit en sväng i berlin och kollat in massa konst. kom i alla fall ut och joggade i den stora parken tiergarten några tidiga och entusiastiska morgnar innan mina knän började strejka. kan rekommendera den parken om ni är i berlin. det enda tråkiga är att staden (och parken) är helt platt så det blir lite enformigt att gå eller jogga om man suktar efter variation.

en kväll när jag och en vän strosade omkring och letade efter ett bra matställe, hittade vi en helt galen affär med prylar som man inte visste fanns. eftersom jag var extremt salig över en grej i skylten, släpptes vi även in i den innersta delen som egentligen var stängd för allmänheten och som i sinom tid skall bli ett litet museum. därinne fanns sjuka fotografier, gamla medicinalverktyg, märkliga möbler och pryttlar, dockor, gamla ombyggda gymnastikredskap och saker som närmast såg ut som tortyrredskap. min vän var länge helt övertygad om att vi skulle dö därinne men jag tog det mer med ro. överlevde gjorde vi och med mig hem till sverige följde även västtysken ernst-hugo (som egentligen är en tjej börjar jag ana nu). väldigt snäll och beskedlig hur som helst (det hade nog jag också varit om jag saknade hälften av mina inälvor).

igår var jag på en ubåt hela dagen och spelade in musikvideo. ska bli spännande att se resultatet, men det lär dröja lite innan det är färdigklippt. förra gången jag var med i video (som någon slags glädjeflicka) blev det såhär:

nu ska jag ta min kalla näsa och gå och göra mig en kopp te så kanske kanske kanske jag kan gå på johannas spinningpass imorgon :) hoppas det.

hej!

2010-10-03

hittade den här igår. jag tycker att den är helt fantastisk på många sätt.

det är mycket nu 2010-10-02

hängde utställningen i morse och bara några timmar senare var två bilder sålda. känns bra i själen och i hjärtat. synd bara att en del människor blir så chockade över priserna. ett original ligger runt tusenlappen vilket av vissa ses som dyrt, men samma personer knallar gladeligen iväg till gallerix eller ikea och köper en svenne-banan-affisch för trehundranittinio spänn som producerats i hundratusentals eller miljoner ex.. peace.

att få ihop hård träningen med konstlivet är inte jättelätt. när man arbetar med bilder har man ständigt snurr på hjärnan. man tänker på material, strukturer, koncept, drömmar, former, känslor... och allt det här är på ett eller annat sätt närvarande hela tiden. om min tränare står och förklarar en teknik, kan jag plötsligt bli känslomässigt engagerad av skiftningarna i ljuset. eller snöa in på något lite ytligare, tex det fina mönstret i mattan som man ser om man gör riktigt djupa armhävningar. eller tänka på hur förbannat fin och välgjord serien om skrotnisse är (och hur de gjorde när de tillverkade dockorna och animerade allt). serien tog förresten fem år att få ihop och det var bara två man som arbetade med de här bitarna, jan lööf själv (en av mina absoluta favorittecknare) och en snubbe till. ljuden och rösterna i serien håller så hög kreativ kvalitet att det räcker med att lyssna för att uppskatta den till fullo. jag har den som mp3 och brukar köra den på tågresor och liknande. kåldolmar och kalsipper kör jag också lite då och då, den blir man både glad och ledsen av och den får mig att tänka på när jag som fjortonåring var med och ockuperade packhuset i göteborg. det var tider det :)

men.. jag vill kunna skala av det ena när jag ägnar mig åt det andra. många menar att jag borde njuta av kontrasterna, men när kontrasterna blir för stora kan man få överslag och när det väl inträffar blir man känslomässigt apatisk. så balansgången är alltid närvarande och jag är alltid rädd för att ramla.

på söndag åker jag till berlin och på bussen ner tänkte jag sitta bredvid en av mina finaste vänner. när jag får ett bryt halvvägs och vill hem till vanan igen, kommer jag kunna gråta mot hans axel. det känns bra.

från den tiden när barn fortfarande fick vara barn.

tack mamma för att du lät mig vara kvar på dagis, trots att de hetsade om att jag skulle börja skolan ett år tidigare. tack mamma, för att du såg att jag behövde leka lite till.