Redan då fightermag och svenska budo- och kampsportsförbundet, för månader sedan, gick ut med att våra sporter skulle komma att falla under vistelserapportering reagerade vi starkt. Vstelserapporteringen går ut på att en utvald idrottare alltid ska rapportera till riksidrottsförbundet var hon eller han befinner sig bestämda tider och dagar. detta för att dopingtester alltid skall kunna göras. Detta gäller alltså inte bara träningstidern och klubblokaler, utan alltid. Jobbet, hemmet, semestern, vart du sover, och var du är under din lediga dag. Samarbetar man inte, eller om man inte är exakt där man sagt att man ska vara för att man kanske har ändrat sina planer en dag, betraktas detta som att man "vägrat" testas vilket leder till avstänging på samma sätt som ett positivt dopintest. Det här är ju helt sjukt! Vanslinnigt! Är vi elitidrottare brottslingar? Hur kan detta vara ett accepterat system i ett land som Sverige.
Hade vi nu hamnat på listan för vistelserapportering hade det inneburit att vår möjlighet att ändra en dags träning för att vi känner oss hängiga hade försvunnit. Spontanmiddagen hos vänner utanför Malmö hade varit tvunget att rapporteras i förväg. Biobesöket vi blir bjudna på när vi rapporterat att vi ska ha hemmakväll måste tackas nej till, och en överraskningsfest för någon av oss hade aldrig kunnat hållas. Inte om vi inte vill riskera att bli avstängde från tävlande. Hade vi av någon anledning behövt göra ett mycket privat läkarbesök hade detta inte längre kunnat hållas privat, speciellt inte om det innebar övernattning. Blir en familjemedlem sjuk och vi släpper allt vi har för händerna för att åka dit, hade även det varit en sak vi måste dela med en myndighet. Hela vårt privatliv hade drabbats, och stressen över att inte missa någon rapportering och hålla reda på vad vi har rapporterat hade varit enorm.
Sara Svensson -grappling, har tillsammans med flera andra utsatts för detta enormt kränkande system och skriver i sin blogg:
"Det är ett sådant otroligt integritetskränkande system att jag inte förstår hur det kan vara lagligt. Att jag ska rapportera vart jag sover och även rapportera vart jag kommer befinna mig en timme om dagen på min semester- det är inte okej. Inte på något sätt.
Att de dessutom är helt omedgörliga att anpassa sig efter mitt liv, är droppen som får bägaren att rinna över."
Sara väljer att sluta. Hon får därmed inte ställa upp i de stora mästerskapen och Sverige har förlorat en medaljchans i ett VM. Vi förstår henne. Till 100%.
Den dagen Riksidrottsförbundet (RF) stöttar vår sport med pengar på det sätt att vi kan få lön för vårt arbete, när de kan anställa oss, i alla fall de månader vi tränar inför mästerskap, då kan vi tänka oss att rapportera var vi befinner oss under åtta timmar om dagen, så som alla andra arbetsgivare kan kräva av sina anställda. Tills dess kan de glömma att någon av oss går med på att rapportera till dem allt som händer och görs i våra liv. Däremot får de gladeligen ta våra telefonnummer, adresser och preliminära träningsscheman och söka upp oss med hjälp av detta. Vi kan gå med på att de ger oss restriktioner om de misslyckats med att kontakta oss på vår adress och på telefon ett antal gånger, eller om vi inte dyker upp på en med dem avtalad tid. Men att de ska ha fullständig kontroll över allt vi gör alltid...? Vi förstår inte hur de kan försvara något sådant. På vilket sätt är denna typ av kontroll säkrare än vårt ovan nämnda förslag som hade varit mycket mer ok?
Den gång någon tidigare dopingavstängd åter börjar tävla kan jag förstå om de utsätts för denna typ av kontroll. De har trots allt gjort sig skyldiga till något. Men vi andra... Vad har vi gjort för att förtjäna att leva under regler som liknar övervakningen vi haft om vi varit dömda till fotboja? Största skillnaden är i princip att vi själva måste komma ihåg att rapportera vårt schema istället för att det övervakas elektroniskt.
Jag tycker ni har helt rätt, systemet som det är nu är kränkande och erat förslag är mycket bättre.
Jag tycker mig dock minnas att friidrottande bekanta hade fem prickningar för "missad närvaro" på sig innan det betraktades som vägran och blev avstängning? Då skulle man kunna vara lite spontan iaf tills man fått prickar, och det borde ju inte vara så ofta med tanke på att kontroller av den här typen inte utförs superofta?
Det gör ju dock inte det hela mindre kränkande, utan snarare mer ur ett perspektiv då det innebär att man skulle kunna planera ett fuskande utifrån sina prickningar och medvetet undvika kontroller en period och komma undan med det förutsatt att man planerar. Ett kränkande system blir liksom ännu mer kränkande om det dessutom inte är effektivt vad gäller det man faktiskt vill uppnå.
AkhtarVSLansber
2012-09-21 (18:15)
Mycket möjligt...
Det är mycket möjligt att det går att "fuska" sig till ett något friare liv, men huvuddiskussionen bör ju vara "hur kan Sverige använda sig av ett system som kränker individens frihet så massivt och grunda detta intrång på personen som kontrolleras är en person som med hela sitt liv, sin energi, sin kropp och sin vilja, som en av de mest framstående i världen, representerar sitt land. Detta utan någon som helst betalning i utbyte (skiljer sig mellan sporter)". Det finns många andra sätt att göra detta på som både hade varit respektfulla och ett säkert sätt att hålla idrotten ren. Obligatoriska kallelser med mycket kort varsel hade ju varit ett sätt. Vad vi beskrev i vårt inlägg hade varit ett annat.
Mudrock
2012-09-21 (21:06)
Och jag håller med
Jag håller absolut med. Jag tyckte bara det är lika bra att påpeka att det inte är en miss och sen diskning, men det gör ju inte systemet acceptabelt. De friidrottare jag känner som kämpat under systemet har mig veterligen var helt rena från fusk, men ändå någon gång blivit prickade för schemamissar.
Så ska det inte behöva vara kallelser med kort varsel kombinerat med att min typ rapporterar i förväg, och då menar jag någon dag i förväg, om man ska lämna landet så man slipper få fan för att man missade posten på solsemestern.
