VM i Ryssland

Jag är på VM i Ryssland. Jag coachar Lina som fightas. Deltagarantalet i år är rekordhögt trots att en del nationer saknas, antagligen pga visumproblem.

Igår var första matchdagen. Lina gick sin första fight redan då, mot Frankrike. Hon vann matchen trots att hon inte alls fick uträttat vad hon kan utan var spänd och inte riktigt kom igång. Det blir ju lätt så när mästerskap drar igång. Mycket intryck, motståndare överallt, tre ringar där fighter pågår samtidigt och väldigt mycket förväntningar och krav.

Fransyskan var duktig. Hon rörde sig bra och kontrade taktiskt, men Lina gjorde mer. Satte fler sparkar och vann clinchen stort. Till nästa match tror jag hon blir bättre. Mycket bättre. På träningen nu ikväll var hon stark och hade bra fokus. Hon är riktigt grym när hon hittar känslan och verkligen vill skada den som står framför henne...

Nästa match går Lina på måndag, mot Ryssland. 

När jag är på ett VM känns det lite tomt när man själv inte fightas. Jag är ju van att göra det. Jag har träffat många gamla motståndare här, och blir sugen på revanch mot några, och peppar några andra...de jag har knockat... När jag nu har funderat över det har jag kommit på att alla förluster jag har under VM-turneringar har varit mot de som vunnit klassen eller redan är världsmästare. Undantaget är VM 2007. Då var jag sjuk och spydde sista gången tio minuter innan matchstart. Jag pallade inte riktigt tillräckligt mycket då och förlorade...  2006 tog jag ett brons och förlorade semin mot thailändaren som vann det året, och alla andra år han ställt upp. Förutom det har samma kille vunnit över t ex Senchai. Mot samma thailändare förlorade jag den jäkla VM-finalen 2009. 2011 i Uzbekistan förlorade mot Uzbeken som vann hela turneringen. Det hade ju faktiskt varit fint att ha ett VM-guld, men det är så sjukt mycket roligare att fightas som proffs med fulla regler...

Ni kan följa våra svenska fighters på svenska thaiboxningsförbundets facebooksida.

Håll tummarna och heja där hemifrån!

/Martin