2 minuter och 39 sekunder...

2 minuter och 39 sekunder. Sedan var matchen slut, och jag stod som vinnare på teknisk knock out.

Uppladdningen för min MMA-debut har inte varit optimal. Jag har tränat det jag kunnat med både brutet finger och ett sprucket revben. Men...värre delar har varit brutna på mig under match och det är helt enkelt bara att göra det bästa av det :)

Publikstödet i Lisebergshallen var grymt, och det känns alltid riktigt fett varje gång man vandrar in till en ring, och en bur gjorde inte känslan mindre skön! Det är nog där jag trivs som allra bäst, eventuellt med några undantag ;)

Matchen började med några hårda lowkicks ifrån mig innan motståndet Ricardo försökte sig på en nedtagning. Försöket kändes halvhjärtat och kanske mest desperat, eller i alla fall inte kraftfullt nog att utgöra något större hot. Jag blev stående mot buren och kunde, istället för att hamna under honom på mattan, spjärna emot lite lätt och jobba på att mura igen hans vänsteröga istället. Shit alltså så snabbt det går med sådana handskar...att mura igen alltså.

Efter att domaren särat på oss för att starta stående i mitten igen var matchen redan hundra procent min. Mitt avslut var bara en tidsfråga. Ett sådant avslut hade ju förutspåtts av de flesta även om jag inser att alla som går upp i både en ring och en bur gör det av en anledning...

Ett par sparkar till lockade Ricardo till att återigen sikta på mina ben, och att då möta med knän var ju självklart. Att han skulle dyka för att försöka plocka ner mig hade han gjort tydligt på intervjuerna han gett innan matchen, så det var ju en ganska enkel strategi från min sida att plocka honom just där.

Knä ett träffade i bröstet och han stod i helt rätt läge för ett uppföljande i huvudet. Efter det var det bara att följa efter honom ner på mattan och avsluta genom att slå ut honom. Ground and Pound som det kallas :)

Matchen var helt klart en miss match av matchmaking teamet. Lite tråkigt, men framför allt en miss då en match mot någon högre ansedd fighter hade kunnat ge galan en ordentlig uppsving i mediabevakning, publikmängd och intresse. Jag är ju trots allt ett rätt välkänt namn i både Sverige och internationellt på mitt område. 

Riktigt kul var det i alla fall, och jag ser fram emot nästa besök i buren! Nu blir det efterlängtad vila och tid för skadorna att läka. Ett coachinguppdrag i Finland nästa helg och ett besök hos Sveriges bästa tatuerare, Tommy Lompad http://tattooinkarnation.blogspot.se/, innan det blir riktig semester här hemma!

Ha det fint allihopa och tack för all support!

//Martin