Oh yes!!!

Fan va gött!!! (ursäkta språket :)
Allt bara flöt!!! Jag vann och är nu professionell WMC Nordic champion! Ännu bättre känns det för att motståndet var mer än grymt!
Njuta! Fira med ett glas vin och älska känslan efter match! 

Utförligare skriver jag senare... Måste ta vara på tillfället och bara vara nöjd nu! 

Tack älskade Martin för coachning och träning! Och tack hela Malmö Muay Thai, och Larry för all teknik, alla finter och all strategi jag lärt mig under åren, och Rasmus för döds-löppassen och allt tragglande med balans och rörelsemönster som ger resultat! Tack Carlos Zuniga för boxningsträning. Tack MM sports för bra produkter och peppande samarbete! Tack Malin och Nina på jobbet ;) och tack min älskade familj!!!

2 minuter och 39 sekunder...

2 minuter och 39 sekunder. Sedan var matchen slut, och jag stod som vinnare på teknisk knock out.

Uppladdningen för min MMA-debut har inte varit optimal. Jag har tränat det jag kunnat med både brutet finger och ett sprucket revben. Men...värre delar har varit brutna på mig under match och det är helt enkelt bara att göra det bästa av det :)

Publikstödet i Lisebergshallen var grymt, och det känns alltid riktigt fett varje gång man vandrar in till en ring, och en bur gjorde inte känslan mindre skön! Det är nog där jag trivs som allra bäst, eventuellt med några undantag ;)

Matchen började med några hårda lowkicks ifrån mig innan motståndet Ricardo försökte sig på en nedtagning. Försöket kändes halvhjärtat och kanske mest desperat, eller i alla fall inte kraftfullt nog att utgöra något större hot. Jag blev stående mot buren och kunde, istället för att hamna under honom på mattan, spjärna emot lite lätt och jobba på att mura igen hans vänsteröga istället. Shit alltså så snabbt det går med sådana handskar...att mura igen alltså.

Efter att domaren särat på oss för att starta stående i mitten igen var matchen redan hundra procent min. Mitt avslut var bara en tidsfråga. Ett sådant avslut hade ju förutspåtts av de flesta även om jag inser att alla som går upp i både en ring och en bur gör det av en anledning...

Ett par sparkar till lockade Ricardo till att återigen sikta på mina ben, och att då möta med knän var ju självklart. Att han skulle dyka för att försöka plocka ner mig hade han gjort tydligt på intervjuerna han gett innan matchen, så det var ju en ganska enkel strategi från min sida att plocka honom just där.

Knä ett träffade i bröstet och han stod i helt rätt läge för ett uppföljande i huvudet. Efter det var det bara att följa efter honom ner på mattan och avsluta genom att slå ut honom. Ground and Pound som det kallas :)

Matchen var helt klart en miss match av matchmaking teamet. Lite tråkigt, men framför allt en miss då en match mot någon högre ansedd fighter hade kunnat ge galan en ordentlig uppsving i mediabevakning, publikmängd och intresse. Jag är ju trots allt ett rätt välkänt namn i både Sverige och internationellt på mitt område. 

Riktigt kul var det i alla fall, och jag ser fram emot nästa besök i buren! Nu blir det efterlängtad vila och tid för skadorna att läka. Ett coachinguppdrag i Finland nästa helg och ett besök hos Sveriges bästa tatuerare, Tommy Lompad http://tattooinkarnation.blogspot.se/, innan det blir riktig semester här hemma!

Ha det fint allihopa och tack för all support!

//Martin

I morgon smäller det!

Göteborg. The Zone Demolition och MMA-debut.

Invägning på 60,9 kg.

Vaknade i morse något torr i munnen. Det är ju inte 67 kg denna gången direkt... Med knappa två kilo kvar till den uppsatta vikten 61,2 kg begav jag mig till bastun för att vara klar när vi begav oss iväg till Göteborg. Svetten rann ur mig ganska lätt och vi satte oss i bilen vid elvatiden. Efter att Larry tankat, tvättat bilen, käkat på Max och kört i 2,5 tim var vi framme på Scandic Quality Panorma för invägning. 60,9 kg och resorb är gott!

Efter invägningen delades matchhandskar ut. Inga 10 oz thaiboxningsmatchhandskar denna gången, och det passar mig perfekt! 

//Martin

PS. Kallingarna har jag fått av Lina DS.

MYCKET JÄMN MATCH...

Mycket jämn match, en ukrainska som var många gånger bättre än när vi möttes under VM, och en knapp förlust.

MATCH på lördag!

Ja, nu på lördag den 31 mars går jag match i England, men jag visste inte om det förrän i lördags. Blev ju lite kort varsel, men va fan! Det är alltid kul att fightas, speciellt på en så stor gala som den här verkar vara, och mot riktigt bra motstånd. På samma gala går bland annat den topprankade thailändaren som ersatte Buakaw nu när hans senaste match blev inställd efter han "försvinnande". 

Matchen jag ska gå var uppe för diskussion för ett par månader sedan men då blev inget bokat........

Jag möter Greg Wootton (på bilden). På hans gyms hemsida finns följande information.

Greg Wootton

63.5 Kg Class A

Samtidigt hittade vi annan information... Världsrankinglistor... Både jag och Mackan finns med. Här är urklipp från dessa. Hela hittar ni här http://www.wptbl.com/cms/downloads/pdf_docu/WPTBL_World_Rankings_September_2011_Male.pdf

 WPTBL World Rankings September 2011 Male

Hörs! /Martin

Födelsedag i Berlin

En av de bra saker med att fylla 30 är att man får lite "större" presenter än vanligt. I torsdags överraskade min mamma och syster, och hela min arbetsgrupp på jobbet dessutom eftersom de var med på det hela, med att hämta mig med champagne och ballonger på jobbet! Sen bar det iväg till en weekend i Berlin som 30-årspresent från Mamma och Syster! Jätteroligt!

Helgen var så bra den bara kunde bli på alla sätt. Till och med vädret överraskade oss med sol och 20 grader. Tre dagars sommar så där helt plötsligt bara... Det var ju även lite tur i oturen att WMC-matchen blev framflyttad, för det hade varit mycket tråkigare utan vin och kakor :)

Nu är jag tillbaka till matchträning och regn och förberedelserna inför EM om exakt fyra veckor! Nu är det dags för morgonträning och ikväll blir det en tur till Lund för Martin vs Kittisak-sparring innan vår egen kvällsträning som även den just nu består av sparring sparring och åter sparring...

Ha det! /Lina 

Framflyttat

Jag är inte förvånad. Alltid ska det vara något...

Galan i Finland den 24 mars, där jag skulle mött Anna Willberg, Finland, om WMC´s skandinaviska titel i 63,5 kg är framflyttad. Nytt datum blir som det ser ut nu, i början av Maj. Trist! Ska vi nu se det från den ljusa sidan så är det  ju bara galan som är flyttad och inte, som det ofta är, matchen som är inställd... Och vårat grannland brukar vara att lita på när det gäller att leverara både galor och fighters, så jag räknar med att allt nu blir som de sagt. Väldigt tråkigt är däremot att jag, för den här matchens skulle, tackade nej till ett möte med engelska Amanda Kelly den 31 mars. Hennes meritlista är riktigt tung med flera WMC-titlar, och det hade varit grymt kul att få möta henne. Attans!

Tur för mig att jag valde att åka till EM. Annars hade det varit mycket trögt med matcher nu ett tag. Närmast laddar jag alltså för Turkarnas EM som går av stapeln 16-22 april. Efter det alltså galan i Finland som vi verkligen får hoppas att de nu lägger i början av Maj, för jag har också ett möte med Italienskan Laura Passatore på Battle of Lund 6 den 26:e Maj. 

Och om någonting krockar med Martins MMA-debut på the Zone i Göteborg så får arrangören flyga mig till Götet med helikopter så fort jag klivit ur ringen, för DET MISSAR JAG INTE!!! Och inte ni heller får jag hoppas...

Nu ska vi ut på "helvetes-intervall-löppass". Ha det!

/Lina

Inget knark (eller sånt) i mig inte!

Jag måste ju erkänna att ett dopingtest kan få mig att bli nojig även om man tror att man vet precis vad man stoppar i sig, speciellt efter sista tidens skandaler i kosttillskottsvärlden... Men, MM-sport, vilkas produkter jag kör på, visste vad de sålde! Tack för det!

Denna årstid, plus ett arbete där man jobbar med människor, är typiskt dåligt när man har behov av att vara frisk och kunna träna på för fullt! I trappan på väg ner från ringer efter SM-finalen började min första nysattack som följdes av en riktigt ordentlig förkylning. Den var kanske anledningen till att Halmstads tränare hade alldeles rätt när de skrek under matchen "hon är redan trött", om mig alltså. Likaså den något förhöjda puls som läkare Pontus anmärkte på vid läkarundersökningen då han frågade mig upprepade gånger om jag var säker på att jag inte var förkyld. Men jag hade ju inte märkt att jag skulle bli sjuk än ju... Febrig och med dunkande huvud vilade jag. Jobbigt! Det kliar i mina ben då och det enda som hjälper är godis. När jag äntligen lyckats bli fri från Lina the snordrottning, och hade kommit igång med träning igen så smittades jag så klart av kidsen på jobbet när de blev sjuka. Men! Ingen förkylning stoppar mig från att träna om inte kroppen skriker nej! Och just nu skriker den "fan va roligt!", så jag kör på. Sparring är mitt bästa just nu, och det känns som ett mycket bra tecken. Jag är såå peppad!!! På lördag är det exakt fyra veckor kvar till match! Yes!

I övrigt kan jag informera om att Martin är hooked på Big Brother och en serie om robotar som kan städa och som man kan trimma så att man kan ha sex med dem. Jag är hooked på top model sweden. Jag blev glad när mitt hatobjekt åkte ut, men ledsen när min snyggaste tjej också åkte ut! Martin är nu drygt 31 år och 1 vecka. Jag fyller år om exakt 19 dagar...

So long! /Lina

Födelsedag i Miami utan matlådor.

Igår fyllde Martin 31 år! Efter en frukost som innehöll det mesta som den inte brukar innehålla åkte vi till Viktoria Park Spa här i Malmö. Fina grejer! Efter kristallbastu, simning, jacuzzi, romerskt utomhusbad i snön och ångbastu, avslutade vi i både Miami, Mauritius och på Bali. I stolarna under solhimlen kunde man nämligen ställa in 40 min av skön sol från valfritt ställe, så vi solade 40 min på vardera och avslutade med en extra Miami där solen var som starkast!

Igår kväll sket vi stort i matlådor med rätt näringsinnehåll och fick besök av ett antal vänner när vi njöt av indiskt istället. Typiskt bra dag!

Birthdays are on the way...

Idag är det alla hjärtans dag. Vi bryr oss inte så mycket om det förutom att vi blev väldigt glada av ett jättefint kort från min familj :) Vi själva lägger krutet på födelsedagar framöver.

I morgon för ett år sedan var jag och Martin på en femstjärnig resort på Koh Samui, och samma dag stod det här på bloggen, som hälsning från redaktionen, att Martin fyllde 30! 30 år är min skräckålder. Eller allt ifrån 28 uppåt är min skräckålder! Igår hörde jag på radion att Whitney Houston bara blev 48 år. Lite sorgligt ju, men mest av allt tänkte jag "herregud! Tänk att ha varit het stor stjärna och vakna upp en dag och säga till dig själv att du är 48 år". Misstolka mig inte! Jag kan beundra kvinnor i den åldern av alla möjliga anledningar och tycka att de är de vackraste och klokaste i världen. Men, jag ser liksom inte vad den åldern har med mig att göra, och jag kan inte  föreställa mig vad jag ska lägga mig till med för självbild för att känna att jag platsar i världen då. Jag tror att vi tjejer är fast i en roll och med samma förebilder från det att vi är dryga tio år till vi är 25. Tänk hur vi mer eller mindre haft vissa artister, skådespelare och, för lyckliga tjejer -idrottskvinnor som våra förebilder ända sedan förpuberteten, och varenda förebild har varit en kvinna runt 25 år. Tänk dåtidens Rihanna, Tyra Banks (ok hon är lite äldre men ändå...) och Megan Fox... Så många år har man medvetet eller omedvetet haft samma roller att förhålla sig till, och plötsligt, när man närmar sig 30 år, så inser man att den rollförebilden kan man inte ha eller själv vara för evigt. Vad nu då...? Gammal idrottskvinnabilden...? Bra blivande mammabilden...? Bra yrkeskvinnabilden...? Känns inte så jättelockande faktiskt.

Nog om åldersångest. Jag är jätteglad att mannen på bilden fyller 31 år i morgon, för då är han 31 och jag bara 29 i en månad innan det återigen bara skiljer ett år oss emellan...

Glad alla hjärtans dag! /Lina

Titelmatch!

Jättelänge har jag sagt "kan ni inte fixa WMC´s skandinaviska titel mellan mig och finska Anna Willberg? Snälla snälla ni. Både hon och jag är nog kvalficerade att få gå om den!"

Så, för några veckor sedan, kom inbjudan, från finlands håll. Den 24 mars möts jag och Anna om WMC scandinavian title. Äntligen!

Anna Willberg är Finlands högst rankade kvinnliga fighter och har en enorm meritlista. Vi har mötts flera gånger förut och matcherna har varit oerhört jämna och vi båda har slutat som vinnare. Jag såg henne senast när vi gemensamt stod på prispallen under VM 2010. Vi åkte båda ut mot Valentina Shevchenko (Peru och före det Ryssland). Vi har inte mötts på mer än två år om jag minns rätt, och jag vet att vi båda har utvecklats massor.

Jag ser fram emot det mötet otroligt mycket, och ännu mer då det ju är en proffstitel vilket innebär att matchen går med fulla regler = armbågar utan skydd och knän mot huvudet :)

På bilden ser ni oss!

//Lina

MMA-debuten typ spikad

Min första fight i MMA är nu så gott som spikad. Det enda som fattas är att jag skriver på kontraktet som väntar på Malmö Muay Thais skrivbord. Som en del av er säkert förstått blir det på The Zone, Göteborgshallen den 6:e maj. Motstånd vet jag inget om än men viktklassen blir -61,2 kg. Grymt! Efter många år av thaiboxning känns det skitkul med nya utmaningar som MMA´ n ger. Jag vet att jag har en del att jobba på, men efter att jag nu lägger mitt mesta fokus där kommer glappet mellan mina kunskaper i stående fighting och delen på marken att minska. Inom fem år har jag ett UFC-bälte ska ni se ;)

Jag tränar MMA´n med Malik "Natural born killer" Arash Mawlayi. Innan vi lägger allt fokus på mig och min match ska vi få honom i toppform inför hans titelmatch på fightergalla i Köpenhamn den tredje mars. Där möter han Ayub Tashkilot.

Puss och kram ha en superdag! /Martin

MMA-debut!

Spännande nyheter :) Min karriär tar nya former. Min professionella MMA-debut är nu planerad att äga rum i maj månad...

Mer info kommer när kontrakten är påskrivna och klara så att ni alla kan köpa biljetter och se mig "the bullet and the strangeler at the same time" kriga loss i en bur!

/Martin

Tåg tåg tåg och SM-guld

Har inte riktigt landat här hemma förräns nu...

I fredags vid 15-tiden satte vi oss på tåget från Malmö till Stockholm. Tåg i mer än tre timmar är inget jag gillar. Det kliar i mina ben och jag vill sparka på de framför och skrika "akta på er!!!" Men så får man ju inte göra, så därför plågas jag bara istället. Efter en timmas väntan i Stockholm ätandes kesella med hallon var det dags för nästa tåg, och jag säger bara SJ skäms på er! Att ni har mage att ha en sådan urskabbigt och knappt fungerande vagn i trafik år 2012. Alltså allvarligt. Toaletterna. "Nej de har fryst sönder" svarade personalen på bred norrländska. Hur kan man tycka att det är helt ok att åtta av tio toaletter på ett tåg inte fungerar, och att de ändå har tagit 1200 kr för biljetterna, en väg? Och hur själva kupéerna såg ut orkar jag inte ens gå in på, men de höll inte ihop tillräckligt bra för att det skulle vara möjligt att sova i dem i alla fall...

Klockan 06.00 lördag morgon anlände vi till ett kallt, vitt Östersund med mycket frisk luft! Riktigt härligt att få några dagarns riktig vinter faktiskt. Det finns ju inte här i Skåne i år...

Direkt in i bastun för mig och basta bort ett kilo. Kunde ju inte dra någon vikt innan vi åkte eftersom det var lite väl många timmar att hålla igen totalt på. Det är lätt värt att ta ett kilo i bastun och ladda kolhydrater kvällen innan istället för att ta inget eller ett halvt kilo i bastun och vara helt tom i kroppen i början av matchdagen. Kolhydratsladda kvällen innan gör jag helt enkelt genom att käka så mycket kolhydrater som möjligt på så liten vikt i gram som möjligt. Det betyder två snickers och en liten påse torkad frukt. För att inte öka i vikt så intas ingen vätska under kvällen vilket gör att man inte går upp mer än den vikt snickersen väger. Dessutom ser man till att vara helt tom på kolhydrater i musklerna några dagar innan. Då kan man vara helt säker på att kolhydraterna bara kagras i musklerna och inte omvandlas till fett under natten. Detta gör stor skillnad på prestationen i matchen eftersom det kroppen i första hand kan anvönda som energi är det vi åt dagen innan och inte det vi äter precis innan träning. Men så klart sänks prestationsnivån alltid när man har bantat mycket inför en match...

08.00 vägde jag in på 63,2 kg och resorben efteråt är som vanligt världens godaste dryck! Efter det var det såå skönt med en liten lätt frukost och pladdask ner i hotellsängen för en lång sömn.

Hela matchdagen, och hela laddningen innan denna dag kändes det roligt! Roligt att gå match, att få fightas och att få vara en del av hela grejen. Såå skönt att slippa ångesten jag på sistone (läs framför allt VM...) känt när matchen kryper närmare och bara ha en bra känsla rakt igenom.

Väl på arenan ett par timmar innan matchen var schemalagd möttes vi av en bölande Johanna Rydberg. "Förlorade du?" utbrast jag, men det visade sig att hon bara låter så när hon har ont i benen :)

Efter match nr sex sprang Emma Thyni, också hon från Malmö ner i vårt omklädningsrum som ny svensk mästarinna i 57 kilo. Hon tog hem segern ganska klart mot Elna från Real fighter Lund.

Klockan 18.05 var det dags för min match. Åh va kul!!! Jag hade sett min motståndare Miriam Ekvall från Halmstad Muay Thai tidigare och visste att hon är ung men mycket duktig. Hon har också en ren och fin stil vilket alltid gör matcherna roligare oavsett hur den slutar. Det bidrog nog till känslan av att det var riktigt roligt!

Matchen kändes bra. Inte 100%, men kanske 70%... Som vanligt kändes bantningen av och tröttheten kom snabbare än den borde. Miriam var dessutom tuff och pressade hela matchen trots att mina träffas satt ordentligt. I varje ny rond kunde jag gissa vad halmstads coacher sagt till "Mimmi" att göra, och det kändes riktigt bra när mitt huvud var så klart så att jag då kunde svara med en ny strategi för att ta hem en säker seger.

Tyvärr försvann en del av vinstglädjen, den där man brukar känna när man lägger sig ner i omklädningsrummet och bara andas ut, då riksidrottsförbundet direkt plockade in mig på dopingkontroll som tog flera timmar. Suck! Men, jag förstår syftet och är glad för att thaiboxningen blivit en del av sveriges och världens erkända idrottsrörelse. Dessutom var dopingkvinnan en roligt kisspartner och vi fick oss båda några ordentliga skratt där inne på toaletten när jag kämpade järnet för att få ut en knapp dl kiss i en kopp! Så, nu hoppas vi på att MM-sport har koll på vad de har i sina produkter!

Efter en trevlig kväll där jag ansträngde mig för att få i mig en halv god middag (potatisgratäng!!!) deckade jag i min hotellsäng. Martin the rumpenstump Akhtar var saknad, benen gjorde ont (och gör fortfarande), men harmonin infann sig ändå och det var såå skönt att sova!

Söndag kl 14.30 var det tågdags igen. Fy! Tåg! Återigen ville jag sparka på de framför och skrika att de skulle gå av och ta med sig sitt säte så jag kunde sträcka på benen. Sen kväll var vi framme i Stockholm och jag fick ett supermysbrake i tågresan i en fika med min syster och hennes kille. Fina e dom!

06.30 måndag morgon såg jag Malmö igen, och min Martin och min egen kudde! Underbart. Sova länge, äta frukost i lugn, åka till Ikea, äta middag ute, shoppa jeans till oss båda och avsluta med bio. Jag fick en "inga måsten-dag", och det är livets bästa dagar, fast bara när man brinner för någonting annat så mycket att "inga måsten-dagar" blir sällsynta lyxdagar.

Nu är det vardag igen. Träna lagom. Hitta det roliga och utvecklande i en del av träningen. Hålla vikten, vila lite mer än annars, och snart sikta på nästa stora grej som kommer... :)

Hörs! /Lina

Slutusspurtus

Slutspurt är det bästa och det värsta jag vet. När sista dryga kilot ska bort och man tvingar sig igenom de sista morgonpromenaderna och ser till att inte få några hetsdrickartillfällen (lätt att få sådana som tjej, för det är någon speciellt med vår vätskebalans och hormoner och sånt...) då är det motsatsen till det bästa jag vet. När man känner sig stark som satan på träningen (som på bilden från i morse) och bara längtar till att få ha någons ansikte framför handskarna istället för mitsen, då är jag in love i hela grejen.

Kvar att göra är nu: 

(Bästa betyg +++, sämsta betyg - - -)

-Två korta men hårda träningspass. + + +

-Tre långa powerwalks. - +

-Ett par korta och lugna joggingrundor - +

-Shoppingrundan med vätskeersättning, kolhydratsladdning och resekost. Köper på mig något litet att peppa mig själv med också + + +

-Dricka mycket lite - - -

-Låång tågresa -

-Packa - +

-Fläta håret hos syster Angelica the queen of brades Akhtar  + +

-Kolhydratsladda på tåget kvällen innan match + + (Ett - för att det kan bli lite torrt i munnen att inte får dricka något till)

-Anlända till många minusgrader i Östersund - +

-Anlända hotellet +

-Basta en stund - -

-Stå i kö till invägning - - -

-Väga in +

-Resorb + + +

-Äta + + +

-Sova + + +

-Värma upp + +

-Slåss + + +

-Känslan efter match + + +

Ha det! /Lina