Livet som kampkonstnär - Vägen vidare

Tittar på när jag postade mitt senaste inlägg här: 23:e november (!). Så länge sedan är det alltså som jag senast gjorde något med direkt anknytning till kampsport.

Jag saknar det, men känner mig inte tillräckligt stark för att binda upp mig för några kontinuerliga träningspass. :-(

Kort nulägesbeskrivning:

- Min hustrus tillstånd stabilt, för tidigt att avgöra annat än att det iaf inte förvärrats

- Jag är fortsatt sjukskriven till i höst, då jag börjar en lättare form av arbetsträning

- Blir starkare och får mer energi eftersom. Hinner tillbringa mycket tid med barnen. :-)

- Har slutat med aikido för obestämd tid. Känns alltför fysiskt krävande just nu. Men saknar känslan av att röra kroppen i "harmoniskt flöde". Funderar på att kanske börja med Tai Chi på sikt.  Gjorde precis ett kort pass från en "nybörjar-DVD" med Qi Gong/Tai Chi - övningar.

- Har under den här krisen återupptäckt mitt konstnärliga intresse, eller snarare börjat uttrycka den konst jag försökt skapa med kroppen i aikidon, med papper, penna och färg. Tecknar och målar dagligen. Men schacket har jag fått lägga åt sidan - för strategiskt krävande för tillfället.

Försöker att fokusera på de positiva sidorna i tillvaron, även om det ibland går "två steg framåt, ett steg bakåt".

Känns iaf positivt att jag åter börjar känna "suget" efter kampsport. Blir det inte i form av aikido kanske det kan bli i form av Tai Chi :-)

Ledsen att jag inte lämnat någon "uppdatering" tidigare, vet att några kanske varit oroliga och undrat vad det blev av den där filosofiska aikidokan... Han har förvandlats till en lika filosofisk, men betydligt lugnare kampkonstnär.

Hoppas alla fortsatt träna och utvecklats som kampsportare och människor under tiden jag varit borta. Hör kanske av mig snart igen. Ha det gott så länge.

/M