Alla dagar slutar inte som man kunde tro.. Ikväll har jag spöat datorn i schack och varit kattvakt, även om katten alldeles säkert hade klarat sig minst lika bra utan mig. På den nivån är det och jag ska därför inte uppehålla er med kvällens uteblivna nöjen utan berätta lite kort om gårdagen.
Ända sen jag var i Brasilien har Leandro (Slaib), som vi alla var överens om var en fantastisk tränare, har han snackat lite löst om att komma till Sverige och igår var han i Stockholm. Bortsett från lite otur med bil, resa, boende etc. tog jag mig dit (över dagen!!!) och deltog med en liten men tapper skara från Stockholm Shoot!
Inledningsvis vill jag tacka Max Philipsson som styrde upp allt och var vänlig nog att låta mig komma och Ivan som jag körde med under passen. Första passet var liksom en privatlektion jag Richard, Magga och Linda tog en resa in i den för mig mystiska värld ni andra känner som halvguard. Detta var något jag sett fram emot då videos och minnet som visserligen är bra saker inte alls är lika bra som att vara på mattan och få hjälp av en kunnig instruktör
Andra passet var mer freestyle och lite smått och gott från olika positioner. Märkte mot slutet att jag inte kört med gin på ett par veckor då nacken var öm som aldrig förr. Bara bita ihop tänkte jag, och då börjar vi köra "peruvian neck tie". Det var inte precis önsketekniken just då men som tur är har August drillat mig hårt i konsten att hålla käft, le och bli strypt under många kurser som docka! :)
Var det värt att åka upp över dagen? Ja!
Bortsett från bra träning var det en slags uppfräschning av fantastiska minnen från Brasilien och även mycket trevligt att träffa lite nytt folk med Stockholmare och Leandros kompis Rafael. Dessa brassar är det jag flankeras av på bilden om någon nu inte listat ut det. Och utan att edita lyckades jag skriva dem i rätt ordning från vänster till höger om någon skulle vara extra nyfiken.
Googlade Leandros vinst på Mundials som brunbälte 2002 och fann han i mycket gott sällskap:
|
Pluma |
1- Bibiano Fernandes |
Gracie Barra |
|
Pena |
1- Rodrigo Damm |
Alliance |
|
Leve |
1- Leandro Slaib |
Gracie Barra |
|
Médio |
1- Marcelo Garcia |
Alliance |
|
Meio-Pesado |
1- Ronaldo Souza |
Gracie Barra |
|
Pesado |
1- Roger Gracie |
Gracie Barra |
Verkar vara ett hårt gäng up and coming brunbältare det året! :O
Kul med lite inspiration inför träningsterminen i höst. Har även ett par nya dräkter att hämta ut på posten så jag kommer vara rustad som aldrig förr. Mina knän har *peppar peppar* känts riktigt bra senaste veckorna nu när jag vilat och kände inget i dem igår heller! Tyvärr är väl vila den enda medicinen som verkligen biter ibland. Har inte tränat mycket alls men har underhållt mina armhävningar och börjat med pullup program.
Gjorde nytt max, strikta, med 18 igår efter passen och jag hoppas klara 20 tills träningen kommer igång ordentligt. Huruvida detta ger bra styrkeökningar för grapplingen kvarstår att undersöka men om pushup program fick mig att bänka 100kg för första gången och öka antalet repetitioner i bänkpressen på kroppsvikt med 140% så hoppas jag på det bästa!
En sidenote till alla tappra läsare som tagit sig så här långt. Jag hörde en låt som faktiskt fick det att rinna någon tår när jag kollade på videon. Vet inte om själva kontakten med mina känslor eller att jag ens skriver det här är ett tecken på att jag börjar bli gammal, men jag är inte 22 längre.. :P
Med det sagt, det är en dag imorgon också!
Stay classy!
För en vecka sen anlände jag till vad som skulle visa sig vara Motalas svar på Camp 421. Ett vitt parhus i det idylliska samhället vilket endast är en fasad där dekadensen dansar fritt. Min äldsta vän är nu något av en dekadensens riddare! Tillsammans med hans trogne haj, min andra vän som tror han är en förhistorisk haj, tar de gång på gång berusningen och omoralen till nya nivåer.
Vad som också kom som en överraskning var att min far hyrt ut sitt hus över helgen, så när helgen kom var jag hemlös. Tur att det var fredag och helg, då det sviras som aldrig förr i den lilla staden. Med min vanliga tur i oturen var även dekadensens riddare hemlös och vi slog läger i en friggebod. Efter att ha införskaffat ett tändstål och hämtat en säck med is hade vi all den vardagens lyx som krävdes för att vi skulle kunna hålla oss över vattenytan.
"Once it touches your lips.. it feels so good! Give me another one.."
Det har försatt mig i den ena dumma situationen efter den andra. Men jag har likt ett fint vin åldrats med värdighet och lärt mig att hålla mig till alkohol jag klarar av. Pripps Pure har visat sig kunna hålla mig på det torra utan att jag förblir torr nu gång efter gång. Igår varvade jag den renaste Prippsen med vad som enligt gårdagens värd Perry var en kopp kaffe med femdubbel styrka. Trötthet var icke önskvärd och som tur var dämpades mina värsta symptom lagom till vandringen mot den lilla stadens kärna.
Jag skulle vidare kunna berätta om dekadensens furste som med det ökända dansmovet "Kebaben" höll igång hela den vita fästningens vardagsrumsgolv med dans. Hur denna fursten blev utslängd av en haj som hittat sitt byte och hur en vanlig man som jag befann mig i centrumet för dessa vansinningheter. Men det ska jag inte.. Så kul ska vi inte ha! :)
Innan ni kritiserar mig för att försöka ta en sida ur White Trash's bok, om blott en blek kopia, så ska jag göra en hundraåttiovändning.
Jag kan nu stolt berätta att jag lärt mig den efterlängtade muscleuppen. Efter lite tips av Richard och många misslyckade försök sitter de riktigt bra nu. Imorse efter två raka utekvällar gjorde jag mitt nya rekord tre, varav de två sista var med kipp! Detta är ett rekord jag hoppas kunna slakta inom ett par veckor, tycker det är kul att bli bättre med ringarna. Känner att mitt grepp mm stärks för varje dag jag hoppar upp i ringarna.
Avslutningsvis måste jag meddela att jag nu också är billös. Försäkringsbolaget tyckte inte det var lönt att laga bilen så jag kommer framöver anpassa mig helt efter vad Västtrafik tilllåter.
Bilden är på Megalodon, mig och dekadensens riddare på väg till stan igår..
Först när jag såg det trodde jag att det var någon vandal som gått förbi bilen och slagit in en ruta, lite förvånande att det bara var en ruta dock. Men det finns ju inget egentligt av värde i en gammal Opel från 98, det var vad jag trodde iallafall!
Framrutan var nervevad och i höger framsäte låg den gula boken där all info om bilen finns. Bortsett från det var det bara ytterligare en sak som fattades..
Så här kommer hela historien:
Nån tjuv, eller en skurk kanske, har pajat en ruta...


och stulit ratten!!

Stack till Motala förra torsdagen då två av mina gamla vänner anlände från en tremånadersresa i Asien. Min plan var att få lite lugn och ro och kunna jobba lite med fysiken där jag legat efter hela läsperioden. Så blev det inte kan jag säga!
Fredagsmorgonen började med att besikta bilen enbart för att konstatera körförbud inom 30 dagar pga läckande avgassystem. Så fyndigt att just avgassystemet lät ganska läckert.
Inte lika läckert var det att byta hela avgassystemet från katalysatorn och bakåt. Pappa kan sånna grejer men den här gången var även jag med och jobbade och det var ganska slitigt och en del banka huvudet mot väggen när verktygen eller reservdelarna inte riktigt ville samma sak som vi. Till slut efter en heldag var avgassystemt bytt. Det är ett sånt jobb som är lätt att hata när det utförs men det är lika lätt att bli nöjd med sig själv efteråt för att det blev gjort!
Kvällen efter det var det fest och efter lite minigolf, grillad entrecote och ett par öl gick jag in i badrummet där Frank the tank väntade med en hårklippare. Det var smärtsamt uppenbart att han inte gått frisörskolan men lika oroväckande att han tycks varit närvarande då jag, Greven m fl har kört våra chins och lyssnat på ledmotivet till den siste mohikanen.
Jaja, lite Fudge-vax i det och jag såg nästan ut som folk igen.
Har varit rätt seg ett par dagar och jag skyller på:
Vädret
Min avvänjning av koffein och mitt återfall i tisdags kväll med tre powerking
Dock pallrade jag med efter en dryg timmes tvivel och självömkan till träningen enbart för att konstatera att energi kom som från ingenstans som höll mig igång och till och med har räckt nu efter passet. Endorfiner, what?
Nu ska jag äta så djävulskt god kvällsmat bestående av kesella mixad med fun light love, tranbär och blåbär. Det serveras med ungsbakade pumpafrö-ostmackor och avnjuts tillsammans med lite färskpressad tonic breakfast. Ibland leker livet.. :P
Höll två pass igår och var med och rullade bägge passen. Först på BJJ-passet för nybörjarna rullade jag rätt länge med Richard som är riktigt bra grappler speciellt med gi och vi körde en bra stund tills vi båda var helt färdiga. Han är grym på svep och alla möjliga andra trix en BJJ-utövare behöver och jag fick åka rollercoaster samtidigt som jag likt en katt försökte landa på fötterna hela tiden. Ibland kan sparring vara kul även om ingen lyckas avancera, sålänge båda försöker hela tiden och det gjorde vi verkligen.
Idag var det BJJ-träning och det var skönt att ta mig i kragen och sticka och träna. Känner i händerna nu att min närvaro på gi-passen har varit för låg men det viktigaste finns där nu och det är motivationen. Marcelo lärde mig en strypning som jag skrev om för någon vecka sedan och jag har under ett par veckor laddat upp ordentligt med sug för att bli bättre med dräkten. Körde ett par stryp idag varav jag var ganska dålig på alla, så kan det gå..
Sparringen var ingen dans på rosor heller då jag efter att ha kört med ett duktigt vitbälte åter satte mig i Richards rollercoaster till guard. Efter det bjöds det på serbiskt motstånd och det var riktigt tuff sparring. Killen har ett vitt bälte men han var inte average vitbälte kan jag säga och en bit större än mig så jag fick använda mina sista krafter för att göra bra ifrån mig där. Kontentan är att jag var både nöjd och trött efter träningen!
Greven hade förmodligen saknat mig när vi inte tränat ihop på ett tag och envisades med att utmana mig till en match på the Zone och hoppa på mig med lite "boxning". Till slut gav jag efter och vi tradade ganska oskyldiga slag fast såklart med bad intentions. Han kom på genidraget att clincha och dra ett knä och riiitcsch var hans, enligt uppgift sista par, jeans förstörda. Jag tog givetvis tillfället i akt och måttade in ett njurslag! :)
För er som känner Greven är jag rätt säker på att ni kan föreställa er han boxandes i omklädningsrummet samtidigt som han ger ifrån sig sitt bästa Greve-skratt. Det låter ungefär "hö-hö-hö" fast med en tvist av andnöd och en sån där gorilla man klämmer på magen. Eller det kanske bara var jag som hade en sån när jag var liten..
Nu är det roast på Berns men jag bangar ikväll, ska upp tidigt imorgon och vill hellre varva ner lite och avnjuta en läcker kesella med lite mumsiga knäckemackor nu.
Såg ni inte förra veckan måste ni se detta klipp:
Tyckte Henrik Dorsin var helt briljant och det var bland det bästa jag sett i "Roast på Berns"!
(Henrik går inte på förrs 1.50 in så ni kan spola fram dit utan att missa något briljant..)
Som ni kan se på bilden får alltså gymhandskar tummen ner! ;)
Det gick nästan bra att träna idag, vilade från kvällspasset men tränade för Marcelo tidigare och fick ett par tekniker drillade.
Tack för det Marcelo, Gladius och speciellt ni som var där och körde!
Nu ska jag äta och kolla klart på Roast på Berns!
Var såklart taggad att köra idag och kom fram till att det var en bra idé att snatcha en kettlebell 40minuter innan jag skulle hålla BJJ-pass för nybörjarna. Körde 7 snatch per arm och 15 sekunder med 15 sekunders vila mellan varje set. Det blir 14 snatch per minut och 560 snatchar under hela passet på 40min. Körde med 16kg och det var nog en ganska lagom vikt för att inte bränna ut mig muskulärt och inte heller sabba händerna ännu mer. Min vänsterhand började blöda en del efter ca 25minuter och då är man inte direkt sugen på att sluta när det är mindre än hälften kvar. Mot slutet var handtaget på kulan liksom min hand ganska röd och det såg inte så snyggt ut kanske. Det var vänsterhanden som blödde, högerhanden klarade sig bättre. Försökte sen under passet spraya över de öppna såren med spray-plåster och det var sådär skönt.
Fram till SW-passet hade det mer eller mindre slutat blöda och det var skönt. Tog det ganska lugnt på passet och ska försöka träna smart nu ett tag så jag inte kompromissar med knät för att göra någon fin teknik eller så. Var rejält slut inför sista ronden och körde med Berglie som alltid bjuder upp till kamp. Mitt i allt drar han på en skön UFC-armbåge av den typen man hade velat se lite mer av. Kort och fin, en sån där handen är på hakan och man släpper ner vikten och armbågar i en rörelse när handen glider från hakan ner i golvet. Det tog inte alls illa fast det var en rejäl smäll som lämnade den vänstra delen av hakan rosa. Har ju inte visat prov på någon Mark Hunt-haka förut så jag antar att smällen inte var så farlig ändå! :)
Efter passet ackompanjerade jag Greven och Berglie som körde chins. Jag valde klokt nog att inte göra en enda chin utan bara heja på. Efter att de kämpat sig igenom sina 100 chins kom jag med den briljanta ideén att vi borde börja köra chins med klapp för att de skulle bli lite mer explosiva. När de andra tittade förundrat på mig tänkte jag att jag kan ju testa att göra en iallafall. Så jag tänkte göra en hoppande pullup som jag gjort många gånger förut där jag hoppar från en stång till en högre i själva upprörelsen. Under tiden skulle jag ju lätt hinna att klappa händerna var min tanke.
Den stod mig dyrt, jag kom upp med ena handen. Några bra signaler i kroppen sa förmodligen till vänsterhanden att inte göra det och hoppet blev bara med höger. Kändes inte alls bra i handen och såg inte heller så bra ut när jag såg vad som hade hänt. Handen som var min bra hand efter kettlebell-passet gjorde sin bästa Guernica-imitation.
Imorgon kommer det bli BJJ med Marcelo oavsett vad fröken höger tycker och jag hoppas i min enfald på det bästa!
Nu ska jag äta lite kesella, det är mitt substitut för oxfilé! :)
Blå har varit min favoritfärg så länge jag kan minnas. Kanske ligger en sexistisk färgsättning på barnkläder till grund för detta eller så tyckte jag kanske redan när jag var liten att himlen och havet var fina att titta på. Faktiskt är det så att blå är en av de färger som ögat uppfattar bäst. Det är anledningen till att rött är stoppfärgen, fast där blev det lite fel. När rött valdes var det inte känt, i alla fall inte av beslutsfattare att ögat faktiskt uppmärksammar blått bättre. Ingen större fara, rött är också en av de bästa färgerna att ha som viktig stoppfärg och jag har hittills knappt råkat passera det röda stoppljuset omedvetet. Enda undantaget jag minns var mina första travande och mycket stressade resor i den stora staden Göteborg nyinflyttad från Motala då jag i min totala panik fick höra av mina medpassagerare att jag snyggt glidit förbi det röda ljuset.
En annan interaktion mellan färgerna blått och rött uppstod när jag gick match på the Zone och jag fläckade ner mina fina ljusblå sprawl-shorts med blod. Utan att framstå som särskilt blodtörstig måste jag säga att det tyvärr och till råga på allt var mitt eget blod.
Mest aktuellt är nog det ständiga politiska kriget mellan blått och rött. Idag är första maj och en dag jag personligen hade hoppats på fantastiskt fint väder, tack Aftonbladet för falska förhoppningar… Vad jag ser som viktigt för en bra utveckling är att ha en incitamentsstruktur där det lönar sig att arbeta för att driva landets ekonomi framåt. Jag är övertygad om att högre utbildning kommer vara en av ett flertal nycklar för att vi ska kunna behålla vårt relativa och även absoluta välstånd. För individen kommer frågan alltid vara: ”Vad tjänar jag på det?”
Det kokar ner till en fråga om vad nettot mellan kostnaden för att göra något och belöningen för detsamma, där det givetvis krävs att nettot är positivt för att något ska hända. Så om jag inte får mer för att utbilda mig förutom ett upplyst tillstånd som kan infinna sig när världens kan skådas med nya ögon är det inte säkert att jag vill utbilda mig. För vissa är just en annan kanske mer upplyst syn på världen eller något annat intresseområde viktigare än pengar och de kommer med största sannolikhet söka sig till högre utbildning oavsett. Jag tänker på många andra som mer är ute efter en trygg framtid och kanske ett bra jobb. Möjligheten att uppfylla drömmar i livet, kanske åka på en resa till Brasilien eller USA som är något jag själv skulle värdesätta högt att ha möjlighet att göra. Ha råd att flyga till Dubai när det är UFC där eller kanske ha en fin bil, bra bredband eller vad det nu är som får igång någon. Bortsett från att kunna åka någonstans skulle jag säga att möjligheten att köpa och äta god mat ligger högt på min egen lista. Fick frågan av en klasskamrat som reflekterade över vad han skulle göra efter examen när han fick sitt första jobb med riktig lön. Hans idé var glasklar; ”Jag ska köpa en grym bil!”. En fil bil i sig är inte det jag värdesätter högst så jag svarade att jag vill kunna åka till affären och köpa vilken mat jag vill ha. Kanske inte lika högtflygande planer men erkänn, det hade varit gott med en fin bit oxfilé till middag.
Har själv aldrig kunnat klassas som något annat än låginkomsttagare och sen jag började studera har utgiftstaket rasat ytterligare en våning. Enda skillnaden förutom den årliga löneförhöjningen (49.05kr/h till 51.70kr/h år 2002) på McDonalds i min ungdoms dagar jag har aldrig känt en mer märkbar effekt i plånboken som efter maktskiftet. Skatten sänktes för den arbetande befolkningen i kombination med ett högre grundavdrag, som jag i sig tycker verkar vara ett kraftfullt verktyg för att låginkomsttagare ska få mer pengar varje månad, och jag fick mer pengar. Det kan ses som en slags belöning till den arbetande delen av befolkningen. Är belöning bra? Jag tror det, morot är nöjsammare än piska. Även om jag i starkt ogillar den grönsakliga varianten av morot! :)
Samtidigt som jag som ung arbetare fick mer i plånboken fick arbetsgivarna en skattelättnad för att kunna anställa mer ungdomar i form av halverade arbetsgivaravgifter för ungdomar upp till 26år. Där fick alltså båda unga en morot för att jobba samtidigt som arbetsgivare fick en morot för att anställa unga. Det är lätt att med en förenklad argumentation tala varmt för att det skulle kunna ge upphov till fler unga på arbetsmarknaden och förmodligen svårare att argumentera emot. Alla får incitament att sänka ungdomsarbetslösheten mer eller mindre. Om någon liksom jag för inte allt för länge sedan funderar över betydelsen av incitament (eller det ännu svårare engelska ordet ”incentive”) har Wikipedia följande definition:
”Ett incitament är en anledning för någon att utföra en viss handling. Lön i form av pengar är exempelvis ett incitament för att arbeta.”
Jag blir därför föga upphetsad av att höra Ohly säga att de rödgröna tar bort regeringens halvering av arbetsgivaravgifterna för unga under 26 år och höjer skatterna.
Jag tror starkt på att möjligheten att arbeta hårt för att få det bra här i livet måste vara möjligt. Det är skillnad på att roffa åt sig av det som finns och leva gott på att driva hela samhället framåt. Korrupta regeringar i Afrika är ett exempel på det första och Thomas Edisons glödlampa är ett exempel på det senare. Det mest positiva för samhället som helhet av dessa alternativ är knappast 10-miljonersfrågan i ”Vem vill bli miljonär” utan snarare förstaklassfrågan i samhällskunskap i ”Are you smarter than a fifth grader?”. Då kommer den kanske viktigare frågan:
Är det rätt eller fel att Thomas Edison tjänar pengar på att uppfinna en glödlampa?
För att Thomas Edison ska vilja uppfinna glödlampan krävs incitament, oavsett om de är uttrycka i dollar eller om det är filantropi som driver honom krävs incitament. Den som inte tror på incitament kan fundera över varför en människa överhuvudtaget går upp från sängen på morgonen. Frågan ”vad händer om jag inte gör det” och svaret på den frågan är ofta tillräckligt för att det ska hända.
Mitt svar på frågan om det är rätt eller fel att Thomas Edison tjänar pengar på att uppfinna glödlampan är att det är rätt. Det motiverar jag med att ALLA människor som hade möjlighet att byta sina stearinljus mot glödlampor kunde lysa upp sina hem till en avsevärt lägre kostnad. Läste en bok som heter ”Logic of life” av Tim Harford där det specificerades hur många timmar en människa jobbade i veckan, innan glödlampan uppfanns, för att ha råd att lysa upp hemmet och det var helt ur denna värld om vi jämför med idag. För att ha råd att lysa upp hemmet idag krävs inte mycket arbete räknat i arbetstimmar per år. Någon siffra har jag inte men jag hoppas att ni köper resonemanget ändå.
Det Thomas Edison gjorde var att han berikade hela världen samtidigt som han själv tjänade pengar på det. ”Win-Win” om det någonsin har funnits en sådan situation. Om ekonomin är en kaka växte hela kakan samtidigt som Edison fick en större del av kakan. Det relativa välståndet förändrades, vissa blev rikare i förhållande till andra men människors absoluta välstånd förbättrades överlag. Bara för att någon får en större del av kakan behöver ju inte alla andra få en mindre del än vad de hade innan. Och det är här avundsjukan kommer in som hämmar oss, om den är större i Sverige än i andra länder vet jag faktiskt inte men jag kan gissa att den ligger på en relativt hög nivå här i alla fall. Om jag ser till vad min granne blir jag kanske fattigare år för år. Men om jag själv får det bättre ställt år för år, vad spelar det mig för roll egentligen?
Ett tankeexperiment:
Utgå från att prisnivån i landet är och förblir oförändrad, den kan alltså inte förändras.
Två alternativ:
Här väljer de allra flesta alternativ nummer ett (amerikansk undersökning) även om välståndet i absoluta mått skulle vara större genom alternativ två.
Nu får det vara slut på mitt första maj-tal och även om jag har svårt att se att någon faktiskt läste allt så var det lite avkopplande att skriva det. Inte heller tar jag något som helst ansvar för att det finns en röd tråd eller för att du som läsare ska ha funnit det intressant. Däremot tycker jag själv att åtminstonde det sista tankeexperimentet är ganska intressant!
Detta inlägg kan också ses som en överslagshandling när jag inte visste om jag skulle fly eller fäktas med kapitlet i matteboken om "Egenvektorer och linjära avbildningar"!
Jag kanske var den enda som tyckte att det var ett trevligt inslag att ha lite smakfull bakgrundsmusik till bloggläsningen. Men det gör inget, jag besparar er nu den tid det tar att se "Crazy Heart". Låten var det bästa med filmen. Jag föredrar "the Wrestler" som har många likheter med "Crazy Heart".
Har dragits med en självförvållad knäskada senaste två veckorna. Och jag förbannar det nyck som fick mig att vilja göra ett jämfotahopp upp på en betongkant som kanske var en meter hög. Visserligen kom jag upp, men bara för att falla ner igen. "It's funny how fallin' feels like flyin'.. for a little while.." Bang ner med knät rakt i asfalet och Frank -> Halt höna var ett faktum. Får se hur lång tid det tar innan detta ger med sig.
Nu körde jag iofs idag och det gick ganska bra. Tror faktiskt inte jag fick nån smäll på knät innan sista ronden. Vidare är det irriterande att inte kunna göra knäböj, har kommit fram till att 200 squat program kan vara en bra grej att testa efter framgångarna med 100 pushup program. Ska se till att göra ett maxlyft och kanske maxreps på t ex 100kg innan jag börjar med programmet för att ha bra referensvärden att jämföra med.
Kollade Strikeforce och blev riktigt imponerad av Jake Shields. Hans stående fighting är ju ingen höjdare men vem är jag att döma?
Han är en fantastisk grappler och det gillar jag att se! Tyvärr fick Aoki inte mycket gjort, hade knappast satt pengar på han i den matchen heller. Vilket jag å andra sidan inte hade gjort i hans matcher mot Alvarez eller Hansen heller och dem avslutade han ju i stor stil. Sen höll jag på Mousasi även om jag måste säga att King Mo förmodligen kommer bli en stor stjärna.
Tycker Strikeforce i sin helhet är mycket trevligt att titta på och jag hoppas att de fortsätter hänga i. Det är lite av en paradox då jag vill se världens bästa fighters möta varandra men det kanske är den gamla Pride-ådran i mig som njuter av att titta på UFCs konkurrenter och lyssna på Mauro Ranello.
Avslutningsvis vill jag säga stort Grattis till Maxan som bara vinner och vinner! Golden boy!
Igår hade vi först instruktörspass med Marcelo i två timmar och gjorde en hel del bra grejer. Har fått lite nytändning med gi känns det som efter en tids dvala och bitterhet inför det extra lagret kläder och det känns riktigt kul. Så när vi körde ett par fina giattacker såsom en rullande strypning från överst i turtle tyckte jag det var superkul! Vad som var ännu roligare var att jag fick till den på första försöket sen i sparringen så nu kommer jag ha bra självförtroende när jag går på den. Jag ska inte ge mig in på att försöka förklara så noggrant med ord hur man gör strypningen men greppet i gin är som en clock choke fast framifrån och därifrån rullar man mer eller mindre som på en anakonda för att trä i armen lite märkligt bakom nacken. Avslutet kommer när personen hamnat på rygg och man själv lägger sig i en slag sprawl-position. Perfekt, nu fick jag lite mental repetition av tekniken.. :)
Sen på kvällspasset var jag lite trött men det gick ändå bra att köra på. Vi var ett bra gäng igår på träningen som ni kan se på bilden nedan:

Och av alla som var där hade nio stycken gjort sig förtjänta av nya bälten.
Nya blåbälten:
Tommy Ahmedof
Rebecca Lindkvist
Ference Cibri
Mats Thorngren
Oskar Josefson
Nya lilabälten!
Marcus Berglie
Moheb Nayeri
Karl Norlander
Johan Adolfsson
Stort grattis till er alla! :)
Efter träningen hängde jag med Richard, Anna och Kalle till Rumpanbar. Pizzaugnen var avstängd men jag måste säga att de hade en föredömlig hamburgertallrik. Blev bjuden på maten av Richard och även om det var för mycket var det också mycket snällt, tack!
Svårt att skriva om något annat än Alex match i natt.
Utgången i matchen var inte den vi hade hoppats på och Alex fick nu sin första förlust.
Tråkigt? Så in i helvete..
Dåligt? Behöver inte vara det.. Och jag är säker på att Alex kommer ta med sig lärdomar som gör han till en bättre fighter.
Det sistnämnda är lite av en klyscha men jag vet att Alex kommer göra just det och bli en starkare fighter efter detta. Om det nu handlar om att ändra sitt fysprogram eller börja äta en annan frukost så kommer han göra det som krävs. Han har viljan att bli bäst och jag är helt säker på att han har förutsättningarna för att också bli det med sin arbetsdisciplin och oerhört ödmjuka inställning.
Vad som imponerade på mig i den här matchen var nedtagningsförsvaret. Blev riktigt glad nu när jag kollade på den amerikanska versionen och hörde Joe Rogan som var smått lyrisk över Alex nedtagningsförsvar och egna försök att ta ner.
Jag pratar för hela klubben när jag säger att vi alla ser fram emot att se Alex fightas igen. Vårat stöd hänger inte på vinst eller förlust, vi står alltid bakom Alex och våra andra fighters till hundra procent.
Bilden är från Fightergalla 5 där jag och Alex gjorde våra debuter i amatör-MMA. Det var 22 september 2007 och för Alex blev det både första och sista matchen i amatör-MMA. Alla knappar gick inte längre att knäppa på amatörkostymen för Alex som proffsdebuterade samma år. Det är verkligen fantastiskt hur långt han kommit på dessa år. Jag hoppas och tror på en lika framgångsrik utveckling nästkommande tre år.. :)
Har efter att jag såg det i Pilos blogg kört 100 pushup program. Började på vecka tre då jag maxade runt 35 innan, vilket kanske inte är sådär våldsamt imponerande.. :P
Programmet har ett upplägg som ser till att vänja kroppen vid att göra många repetitioner under ganska kort tid. I början är det nästan löjligt lätt för att snabbt bli riktigt utmanande och på slutet knappt genomförbart. Här är sista dagen på sista veckan:
45 sekunders vila mellan varje set
| set 1 | 26 |
| set 2 | 26 |
| set 3 | 33 |
| set 4 | 33 |
| set 5 | 26 |
| set 6 | 26 |
| set 7 | 22 |
| set 8 | 22 |
| set 9 | max (at least 60) |
Den gjorde jag i fredags och klarade mig till sista set men vilade drygt 2minuter innan nionde. Hade inte haft en chans att klara 60 när armarna började ge vika redan på 22.
Så efter en utekväll i lördags och en vilodag igår var jag givetvis redo för the final test, att göra 100 armhävningar i rad. Slörpade i mig lite stärkande pepsi max och satte på Jedi Mind Tricks för fulla muggar. Jag blåse verkligen igen de första 60-70 och var förvånad då mitt tidigare max var 65. Det var visserligen efter 8 set av armhävningar med totalt drygt 200 gjorda så att jag slog det var ingen överraskning men hur lätt det gick förvånade mig lite. Men jag kom till slut till väggen kring 80. Armarna började strejka och jag fick gå upp och vila någon sekund mellan varje. Vilade lite i latmaskpositionen och även på raka armar mellan repetitionerna och till slut hade jag gjort 100. Vet att jag inte hade kunnat pressa ur många till så jag är glad att det var just 100 jag skulle göra. Det var inte crossfit standard men jag är glad ändå! :)
Övriga positiva effekter av det här programmet är att jag har känt mig otroligt mycket starkare i dips och bänkpress. Maxade bänkpressen och skulle för första gången i mitt liv ta 100kg och lyckades göra två repetitioner förra veckan. Så nu behöver jag aldrig mer i mitt liv köra bänkpress eller iallafall maxa, jag gjorde the magic hundred. Dubblade även antalet repetitioner med kroppsvikt från 5 till 10 vilket jag tycker var en otrolig ökning. Tack 100 pushup program!
Skrev tenta i en kurs som heter Ekonomisk Analys 2 tisdagen efter shootfightingkursen och den gick helt ok. Tyckte att det kändes ungefär som när jag skrev tentan i föregående kursen. (Ekonomisk Analys 1, om någon undrar..) Den fick jag riktigt bra resultat på med 72/80 och en solklar femma.
Fick för någon vecka sedan resultatet och det hade inte gått alls lika bra som på tentan i kursen innan. Fick 38.5 av 50 och gränsen för femma var 40. Surt? Ja!
Dock sätts hela betyget i kursen på totalpoängen av 100 där tentan skramlar ihop 50poäng och ett ganska stort arbete står för resterande 50poäng. Så nu är jag riktigt glad då vi skrapade ihop 43pinnar och totalen blev 81,5poäng. Puh! Living on the edge.. :P
Det var många långa arbetsdagar med det arbetet och jag är glad att det resulterade i något som spelar roll åt det positiva hållet.
Fick även veta betyget på Java-tentan och det blev en fyra. Hade dock inte förväntat mig mer så det var ingen kalldusch men inte heller något att göra frivolter över. Tyckte att kursen var kul men tyvärr trillade själva programmeringspoletten ner något för sent så jag hann inte bredda mina kunskaper tillräckligt inför tentan. Hade dock gärna läst en fortsättningskurs eller liknande för det var skoj att lära sig.
Igår var Marcello på Gladius och vi hade instruktörsträning. Körde nogi då Greven och Knutsson som också var med tävlar i FILAs nogi-VM i helgen. Körde lite drillar i början och som alltid finns det detaljer att jobba på. Det är fördelen med att ha en mycket erfaren tränare med ett "bra öga" för teknikerna. Marcello kan se på en mils avstånd, känns det som, om teknikerna utförs rätt eller fel i hans tycke. Så resultatet av igår kan bli lite tightare armbaringångar från mount, ett bra sätt att passera butterfly och halvguard som jag inte jobbat med tidigare och även något att göra när den underst i halvguard musklar och trycker på halsen eller liknande för att få utrymme.
Har haft känningar av en förkylning i dagarna och har mycket i skolan så det blev tyvärr inget kvällspass för mig igår. Slängde på mig en viktskiva och körde några pullups och jag blev förvånad över hur bra det gick.
5set * 3 reps (25kg)
Har knappt kört med så mycket vikt hängandes i pullupsen förut men tänkte att det borde vara ett bra sätt att öka maxstyrkan i övningen för att på så sätt kunna köra fler reps med kroppsvikt framöver.
Nu måste jag återgå till studierna, har två tuffa dagar framför mig med duggor (dugga = litet prov som ger poäng till tenta) i både linjär algebra och fysik på torsdag. Har fortfarande uppehåll från koffein då det lätt blir för mycket cola, powerking och red bull när jag måste hålla mig alert. Funderar på att bryta det ikväll eller imorgon så jag får någonting gjort, ligger efter sen förra veckan då mentaliteten var:
"Första läsveckan ska vara lite slapp.."
Det biter jag nästan bokstavligt talat i det sura äpplet för nu, men det sura är mild lättyoghurt och det är ju ganska gott faktiskt! :)
Har tränat varje dag sen i tisdags och idag har jag varit rätt trött och seg. Minns att jag var riktigt trött efter torsdagens SW-pass då jag kom direkt från skolan till passet och stack från passet hem till min syster och hennes kille för att hjälpa dem borra upp en grej. Sen dess har jag varit trött och jag har flera teorier:
1) Jag har haft en förkylning i kroppen..
2) Kroppen gillar inte mitt uppehåll från koffeinhaltiga drycker och läsk!
3) Jag är otursförföljd! (Karma sen Antons arm gick sönder..)
4) Kroppen och framförallt själen saknar Brasilien!
Min rationella sida pekar på ettan och tvåan men tre skador på träningen på tio dagar talar ju sitt tydliga språk. Att detta i sin tur kretsar kring den trettonde i månaden. Det är väl tur för mig att det inte var fredagen den trettonde i mars för då hade jag knappast kunnat skriva här just nu.
Den fjärde teorin kom jag på först efter att jag skrev föregående stycke. Min kropp kan helt enkelt fått slut på de krafter den fick av Acai och det härliga vattnet vid Ipanema. För ett år sedan var vi ju nere i Rio, tiden går fort! För att se det positiva är jag min nästa utlandsresa mycket närmare än jag var för ett år sedan.. :)
Angående träningarna senaste dagarna har det gått bra. Har rullat en hel del SW med Greven & Co. Värt att notera är den unga Nikolas framfart på den heliga gröna. (Berglies beskrivning av vår träningsmatta!)
Killen har väl knappt tränat i två år och gör otroligt bra ifrån sig, senast igår var han inte många millimeter från att klappa ut mig på en kneebar. Vilket kanske inte säger så mycket iofs.. :P
Och just det kneebar-försöket vred tyvärr till mitt knä. Benet hamnade i en konstig böj när han rullade in den från turtle så jag skadade inte knät under själva låsförsöket. Den läxan har jag lärt mig sen förra lördagen! :)
Ofta är det ju så att det som känns ont och obehagligt när det händer under sparring då man är varm etc. brukar också göra rätt ont efteråt. Märkligt nog kände jag ingen klar försämring igår kväll men när jag vaknade i morse var benet inte kul att böja. Känns lite bättre ikväll dock så jag hoppas att det inte är värre än att jag måste vara lite extra försiktig med det en vecka eller så.
Efter träningen igår ville Greven köra chinsstege. Då brukar vi köra pullups (kipping, alla utom Nikola..) enligt följande modell: 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10-9-8-7-6-5-4-3-2-1
Fick igår också ungefär tio gånger förklara för en kille att det blev just 100.
Summationsformel: (s(s+1))/2
där s1 = 10 och s2 = 9 adderas till s3 som då blir 100, Quod Erad Demonstrandum!
Dock var vi inte klara där utan sen var det enligt samma modell tuck jumps (hopp med knän mot bröstet) som inte var så kul när mjölksyran gjorde sig påmind på nervägen för att avsluta med armhävningar. Har hakat på Pilo och just kört färdigt sjätte veckan på 100 pushups program så armhävningarna gick lättare än förväntat trots att jag redan gjort 180armhävningar till lunch igår.
Har suttit hela dagen och tyckt att jag ska göra lite matematik, men nu har jag prokrastinerat så j-vla mycket att jag skjuter upp det till imorgon. Kommer bli lite tuffare i veckan men så kan det gå..
Anledningen till att jag inte fått så mycket gjort är att Knutsson skickade en länk till mig förra veckan eller så med ett spel. Han skrev inget mer än att han fått 150. Jag testade och det var skitsvårt i början, men till slut fick jag 154 och sen började jag kika på de andra spelen på den sidan. Så med ett varningens finger ger jag er länken:
http://www.ostfrallan.com/tips/5244/Multitasking---hur-l
Ska göra min prisbelönta makaronilåda ikväll och avnjuta den till någon skön film, lurar på att ta ett bad men undrar om jag inte bara blir tröttare i kroppen av det. Någon som vet hur det där fungerar egentligen?
Med allt detta sagt vill jag till slut önska alla jag hejar på stort lycka till på kampsportsgalan! Heja heja!
"Vanliga tecken på vårdepression är extrem trötthet, likgiltighet, stress, ökat sötsug, viktuppgång, minskad sexlust sömnstörning med ökat eller minskat sömnbehov, morgonångest, för tidigt uppvaknande, nedsatt minne samt koncentrationssvårigheter. I många fall kan man behöva söka professionell hjälp." http://www.aftonbladet.se/nyheter/article415393.ab
Allt enligt länken ovan.
När jag läste om fenomenet vårdepression blev jag nästan deprimerad själv. Det var kanske den märkligaste orsaken till depression jag hört. Efter ett långt mörkt halvår med kyla och rusk kan väl knappast någon människa bli nedstämd av solsken och en human utomhustemperatur?
Har själv enbart haft en positiv känsla i kroppen sen solen började skina mer frekvent. Har vaknat innan klockan ringt fyra dagar i rad vilket inte tillhör vanligheterna under vinterhalvåret kan jag lova! Antar att det har med ljuset att göra och den insikten får mig att vilja investera i en wake up light till nästa vinter.
Såg Antons stygn på hans mobil förut, herrejävlar vad snett det kan gå. Det såg seriöst ut som något jag hade förväntat mig se i en filmgenre jag undviker i möjligaste mån: Zombiefilmer!
Träningen gick bra ikväll och det var skönt. Nacken är inte helt hundra men när var den det senast?
Fick ett sånt skönt mail av Berglie på facebook, den mannen har ordets gåva om någon! Fick migett gott skratt, ett par sköna forumleringar att lägga på minnet samt ett fotografi från lördagens SW-rull. Guld, men frågan är varför jag blundar..

Grammatici certant, et adhuc sub iudice lis est.