Många är berättelserna om så kallade ”gym wars” men hur bra är de egentligen? Behövs de för att en fighter ska bli eller fortsätta vara bra?
Sparring är förstås ett viktigt element. Sporter utan sparring får det svårt i MMA, att även testa på att gå matcher som amatör är bra och givande. Det där vet vi säkert men det råder fortfarande delade meningar angående hur mycket och hur hård sparringen ska vara på klubbarna.
Det har under ett par år börjat framträda klubbar som tar en annan approach än superhård sparring till tusen och där fighters ändå lyckas på högsta nivån i UFC.
Robbie Lawler chockade många för ett par år sedan då han berättade att en stor del i hans framgång (som ledde till att bli champ i UFC) låg i att han kraftigt dragit ner på sparringen. Tidigare i karriären förlorade han mer ofta då han tog mycket stryk på träningarna.
På 90-talet etablerades en kultur som gick ut på att sopa på varandra för kung och fosterland på klubben och visst blev folk bra men de höll inte alls länge. Glashakorna som från början var gjorda av granit (som liknelsen av någon anledning lyder) kom tidigare än för de som inte hade så kallade ”krig” hela tiden på klubben.
Man skulle kunna tänka sig att attityden förändrades i och med att flera fighters blev slitna i förtid men icke då. Det dröjde lång tid för sparringmängden och hårdheten att förmildras. Det går att tro att det inte funnits en mentalitet, tidigare, som gjorde gällande att man ska sparra mildare av flera skäl. Men det är fel. Personer som Rickson Gracie har länge förespråkat något annat.
Rickson Gracie har sagt:
“You don’t learn when you are fighting, bringing in all sorts of tension and emotion. You learn when you are having fun, training in a smooth and gentle way.”
Det ligger förstås något i det Rickson säger. Spänningar och jag skulle också vilja tillägga för mycket prestige är en bov i dramat. Viss prestige tror jag kan vara motiverande men när den blir hämmande så är den inte så bra. Du ska inte behöva skada dig på träningarna och det sker tyvärr. Du ska heller inte bara få stryk på träningen eller för den delen bara ge stryk på träningen.
Reglerna efter en knockout eller många slag mot huvudet i en match är tydliga och handlar om att undvika ”kontakt” i träning och match under en viss tid. Det där säger något.
Inom boxningen har mentaliteten många gånger varit att det handlar om så mycket sparring som möjligt och det är tyvärr ingen bra väg att gå. Det finns massvis med forskning om boxning och skador och det är verkligen inte bara på match en boxare utsätts för skada. Det är mängden slag under en karriär som räknas i slutändan. Huvudet gör ingen skillnad på om det är match eller träning.
Kanske finns det en anledning till det?
Men visst går det att utöva säker sparring och visst är det viktigt också med hård sparring men det är en balansgång. Så kallad lätt sparring, uppdragssparring och specifika moment är nyttiga. Även ni som inte tränat MMA eller kampsport har säkert sett på videor från fighters som tränar och hur det blivit alltmer vanligt med sparringmoment där exempelvis en fighter försöker ta ner en annan som försöker försvara sig och så vidare. Det är isolerade moment som övas.
Till min bok så intervjuade jag många fighters och något som aldrig kom med sen i boken var synen på sparring. När jag nu skriver den här krönikan så kikade jag igenom anteckningarna och fann inte mindre än 12 pro MMA-fighters på hög nivå som tillfrågades om sparring. Flera av våra främsta svenska fighters.
Det var inte helt och hållet samma svar alla gav men kontentan var att sparring är väldigt viktigt men att de flesta skadat sig också, flera gånger, när de sparrats.
Allting är inte svartvitt. Dessa två herrar har absolut varit med om för många ”gym wars” men kan också träna lätt och ha kul.
Min bild är att det blivit bättre medvetenhet kring sparring och hård träning generellt. Skickliga UFC-fighters och liknande har förändrat mångas syn och det visar bara på hur mycket sporten fortfarande utvecklas. Nu är MMA på sin höjd en ”tonåring” på väg in i vuxenvärlden. Förhoppningsvis så blir medvetenheten kring hård träning större. Hamid ”Akira” Corrasani har flera gånger berättat för mig om sin galna ”krig” han hade i Brasilien på träning och även sen när han sparrades med sådana som Frankie Edgar. Personer som inte håller igen. ”Steel Sharpens Steel” finns det ett slitet uttryck som heter och det är såklart bra att träna hårt men det finns också en baksida.
Lycka till därute och ha kul när ni tränar, oavsett nivå!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer