Krönika

Krönika: Det som är värt att skriva om även på semestern

Jag har semester från kampsporten och det är ganska skönt. Härligt att ladda batterierna, att kolla på MMA och annan kampsport som ett fan. Men det är inte helt lätt när det sker saker som jag normalt skulle skriva om utan att blinka.

Då det blivit en del så kände jag till sist att jag får göra ett litet ”gästspel” från semestern och skriva en krönika.

Mayweather vs. McGregor

Att det skulle bli en såpa och en show utan dess like var skrivet i stjärnorna men att den skulle tangera det löjliga så mycket känns mest tragiskt. Missförstå mig rätt. Jag ser presskonferenserna, jag ler emellanåt och jag hör hur snacket går på stan. Idag hörde jag, folk som inte ens visste vad MMA är en förkortning för, snacka om Conor McGregor. Nyligen har jag hört gamla stofiler diskutera fornstora boxningsdagar och med glättiga ögon prata sig varma om Mohammed Ali.

Det hela är en show, det är så nära boxning och MMA någonsin kommit Wrestling på en världsnivå. I Japan är Wrestlingmomenten helt uppenbara ibland och en inlemmad del i MMA, men att lyckas få med sig en hel värld i låtsasbråk på stora scener är något annat. Det är helt enkelt magnituden, storleken, som har betydelse här. Det är mycket som tyder på att den här boxningsmatchen kommer slå alla tidigare PPV-rekord.

Men i slutet av dagen är det här en fantasimatch som många drömt om. Det gör den i alla fall måttligt rolig och kommer jag sitta bänkad 27 augusti = absolut.

Daniel Teymur till UFC

Daniel Teymur är en kraft att räkna med inom MMA. Jag har antingen kommenterat hans matcher eller sett de live och något som slagit mig från match ett i MMA är hans instinkter och vilken enorm fighter han är. Daniel har alltid också haft en kärlek till grapplingen sen han började med MMA och därför har tre av hans sex avslut (på sex möjliga fighter, alla i första ronden) varit på submissions.

Daniel är kille som verkligen förtjänar ett UFC-kontrakt och hans stil och ålder är något som UFC givetvis kan bygga på. Daniel är vass och det ska bli så kul att se honom gå fight i UFC nu i helgen. Lycka till Daniel. Läs mer om galan och Daniel HÄR.

SM i HEMA

SM i HEMA skedde i år på SM-veckan i Borås och visst blev det en och annan intervju och några klipp från matcherna men någon vidare större satsning från SVT skedde inte på den alltmer populära sportsliga delen av HEMA. Hur var själva SM då? Jag som älskar HEMA, både att titta på och att utöva måste vara ärlig och säga att jag var besviken. Det här var ganska långt ifrån första SM som skedde i Uppsala för drygt två år sen. Det var ingen väsensskild förändring kanske men det som utvecklats är dessvärre något som sportfäktningen utvecklade tidigt nämligen rätt så uselt försvar med emfas på att ”träffa först”. I HEMA finns det dock regler för dubbelträffar och regler som ger en fäktare möjligheten att göra en liten extra attack efter träff – något som kallas ”After Blow”.

Att anpassa HEMA och fäktning eller för den delen all fighting efter sportsliga regler är inget jag tycker är konstigt eller dåligt men det är när fighters ignorerar en viktig del eller helt enkelt inte tränat upp så mycket av en del i förmån för stilar som är väldigt ensidiga och närmast dödsföraktande om det verkligen vore dueller på liv och död. Jag upplever att HEMA i Sverige (väljer att avgränsa till Sverige även om HEMA-scenen gärna vill prata om Norden, Europa eller hela världen) står inför ett vägskäl. Det största vägskälet och det som olika historiska stilar och vapenbudo i regel kommit till. Det är ingen enorm skillnad hos Kendo, Sportfäktning eller exempelvis Escrima. Nu vet jag dock att inom HEMA-scenen finns det de som verkligen sysslar med analys och retrospektion på en seriös nivå. Jag kan omöjligen vara den enda som ser den här utvecklingen av duktiga idrottare men av mindre och mindre realism i förmån för poäng.

Ett gott exempel är Rapir och Dolk där dolken verkligen är ett skydd, en god möjlighet att parera med. Men i stilar där folk är helt och hållet självmordsbenägna är skyddet klart mindre. Vågar du satsa på en parad och sen en ripost när motståndaren kastar sig in och hackar eller stöter likt en bärsärk? Nja. Det går, men det krävs att den defensiva träningen tagits på allvar. Jag vet mer än de flesta om just det här problemet då jag själv var en utpräglad anfallare under mina första 6-7 år som fäktare och till sist sa min mentor och den tidens bästa historiska fäktare i världen till mig att jag verkligen borde satsa på det defensiva. Det blev mitt mål med fäktningen sen i närmare 10 år till och när jag fäktades med folk i slutet av min karriär (vi får se om det blir en comeback en dag jag drömmer om det i alla fall) som exempelvis Kristoffer Stanson (som vann tre medaljer nu på SM och förra året vann tre guld) så upplevde de mig ofta som mer defensiv än offensiv.

Kommer det här gå att förändra genom att fäktare blir mer defensiva? Ja delvis är det fäktarnas och klubbarnas ansvar att tro på sin fäktning både defensivt och offensivt. Men samtidigt ska det för en bra fäktare (även om det kan vara svårt) aldrig vara omöjligt att möta en suicid fäktningsstil.

Inom sportsabel så har det i olika omgångar införts olika regler för att stävja detta men dess regler har mig veterligen varit hämmande och närmast gjort sporten mindre än den skulle kunna vara i dessa moderna tider av fantasyfilmer och historiska filmer vi sett under de senaste 70 åren.

I korthet diskuterade jag min reflektion med Carl Ryrberg, Gudfadern inom svensk HEMA, en man som är närmast avgörande för att HEMA ska kunna växa enligt mig. Carl är medveten som alltid, hans kärlek för HEMA är stor och hans kunnighet kanske ännu större. Han ser givetvis det jag också ser och han och andra med honom har planer. Det bådar gott då Carl och hans gelikar inte vill krångla till allting med en massa orealistiska regler men heller inte vill se HEMA förfalla till Sportfäktningens orealistiska ”kampsports-badminton”.

Okej nog med min rant om HEMA. Det finns många barnsjukdomar ännu men det kommer nog bli bra i slutändan. Det som är kul är att HEMA uppmärksammas och att det lyfts lite från att vara enbart för nördar (inget fel på det, är själv en stolt nörd) till att bli det den kan vara. HEMA kan bli omåttligt populärt och stort men det behövs kunskap, det behövs en proffsighet, det behövs en strategi och det behöv ett visst mått av show. Show och underhållningsaspekten är ibland svår för kampsportare att förstå sig på. Det finns ofta en rädsla att det allvarliga ska försvinna men om det görs på rätt sätt så kan show och underhållning göra en sport omåttligt populär. Ibland undrar jag dock om HEMA-scenen vill att HEMA ska växa fort eller om det finns en viss oro att den vid för snabb växt ska förvandlas till exempelvis sportfäktning. Jag menar att den oron bör tas på allvar men att den är överdriven och baseras på okunskap.

Jag ser med stor nyfikenhet och förhoppning fram emot att HEMA utvecklas som sport i Sverige och för den delen övriga världen. Vi har skickliga fäktare här och några av de visade upp varför de vinner mycket eller är nära att vinna mycket. Så ingen tror att jag ogillar fäktare som Isaksson, Stanson Ljunqvist och så vidare vill jag passa på att påpeka att så inte är fallet. De är skickliga och ska hyllas för sina framgångar.

Resultaten på SM i HEMA finns HÄR.

 

Fighterpodden Avsnitt 26 - Bröderna Teymur

Kommentarer