Vi ses på Södermalm. Bara runt hörnet från VBC/Tip gym som Simon Ogolla representerar, och bara ett par tunnelbanestationer från Annexet där Rumble of the Kings-galan kommer äga rum. Det finns ett genuint lugn kring Simon och en ödmjukhet som skiner igenom när han pratar.
Simon Ogolla sticker ut från mängden. Hans längd och atletiska fysik skiljer sig en hel del från många andra tungviktare. Jag kan inte hjälpa att undra om det kan vara en av hemligheterna bakom den här fighterns stora framgångar. Eller är det ren talang, att han som gick sin första match efter fyllda trettio. Idag tagit sig ända till världstoppen. Det är regnig höst ute och jag får en pratstund med Simon. Aktuell inför fyrmannaturneringen i tungvikt på stundande Rumble of the Kings.
Turneringen var bland de sista matcherna att släppas på fightcardet inför Rumble of the Kings. Avhopp och ombokningar kantade arrangemanget. Och när den slutliga uppställningen äntligen stod klar. Så var det ej den tilltänkta engelsmannen Adam Hart som stod för första mötet, utan en tjeck vid namn Michal Reissinger. Bytet av motståndare har dock inte påverkat förberedelserna.
– Jag brukar inte studera mina motståndare speciellt mycket. Lite bara. Mest för att se vad jag ska se upp för och vad som skulle kunna bli farligt. Förberedelserna har varit som vanligt. Inget annorlunda.
Uppvuxen tillsammans med sin mamma och två äldre bröder i Filipstad präglades uppväxten av idrott. Filipstad är en innebandystad och en stor del av tiden spenderades på innebandyplanen, volleybollplanen eller på golfbanan. Thaiboxning visade sig skulle komma långt senare.
– Under flera år levde jag på att spela poker. Jag och några vänner reste runt mycket. Vi spelade poker och tjänade pengar.
På en resa till Thailand kom han i kontakt med thaiboxning för första gången. Det var år 2009. Då var Simon tjugonio år.
– Jag och mina bröder slogs ofta och mycket när vi var små. Vi brukade tackla och fälla varandra, Simon ler. Det var en lek vi hittat på som kallades Rugbyfotboll och man hade konstant ont i benen. Thaiboxning väckte en slags nostalgi känsla från då. Tufft, jobbigt och ständigt ont i skenbenen. Jag fastnade direkt.
Från nybörjare på Karlstad Muaythai till VBC i Stockholm och SM-guld i Thaiboxning 2013 gick det bara några år. Jag var personligen där på SM-finalerna i Falun och kommer tydligt ihåg två saker med just den finalmatchen. Det första var Simons imponerande rena teknik och lätthet, som skiljde sig från många andra tungviktsfighters man sett. Det andra var den massiva hejarklacken som kommit för att se honom.
Bara en kort tid efter steget in thaiboxningsvärlden började framgångarna rulla in. SM guld, landskamper och nu senast EM-guld i Kroatien.
– Jag snöar lätt in på saker. Vad det än är jag fastnar för, så vill jag bli bra på det. Så har det alltid varit och så var det även thaiboxning. Det i kombination med hårt arbete och bra stöd. Det har funnits många bra instruktörer. De senaste åren är tränaren och vännen David Bernt som stått närmast vid min sida. Det har betytt mycket.
Rumble of the Kings närmar sig med stormsteg och jag personligen är super taggad inför galan. Vad kan vi förvänta oss av Simon Ogolla på fredag?
– Jag kommer i mitt livs form. Tidigare har jag förlitat mig mycket på min teknik och kondition. Inför Rumble of the Kings har jag arbetat mycket med att bygga upp kraft och explosiviteten. Så ni kommer få se en uppdaterad version i ringen. En Simon 2.0.
Mer om Rumble of the Kings: Awakening kan du läsa här!
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer